themalinwood

Kärleken i Julia Anderssons liv (2011)

Kategori: Böcker

Handlingen från bokens omslag:
"Vi befinner oss i sent sextiotal och i början av sjuttiotalet - det är den sexuella frigjordhetens tid. Julia Andersson är en ung, engagerad textilkonstnär och brinnande feminist. Hon har redan hunnit utmana många fördomar om hur en kvinna ska vara. Hon lever tillsammans med den betydligt äldre Rune i ett förhållande som omvärlden ser på med intresse och avund - här är paret som ger varandra frihet och som pratar sig igenom alla vardagens problem ...

Julia älskar sitt konstnärskap och hon älskar Rune, men hon har också en längtan efter något annat. Av en slump träffar hon Hubert Meyer, karismatisk, förmögen och inflytelserik. En underlig kärlekshistoria tar sin början. Julia vill ha Hubert Meyer, men samtidigt fylls hon av ångest inför deras korta möten. Julia lever i skärningspunkten mellan Runes krav på trohet och tidsandans krav på frihet. Hon resonerar om sin längtan med Rune, och deras relation sätts på prov men framför allt resonerar hon med sig själv."

Onsdagen förra veckan, tack vare när jag skulle vänta på bussen i Våghustorget och det var 25 min kvar någonting och jag tänkte inte stå i väntan ute så tog jag en snabb koll på Akademibokhandeln. Därinne på butiken var det en del böcker kvar från rea, jag kollade runt och fann den här boken. Den fångade min uppmärksamhet helt enkelt med sin ovanliga rubrik och svartvitt bild i omslaget som på något påminde om en gammal tidperiod. Därför kunde jag inte låta bli att kolla handlingen på baksidan. Jag hade rätt, det utspelades på 70-talet i Stockholm, låter härligt och spännande tänkte jag när jag läste handlingen. Det var då den sexuella frigjordhetens tid. Dessutom nämner den om frestelsen till otrohet och en underlig kärlekshistoria som lockade mig. Jag köpte den för 69 kr, ett okej pris eftersom på CDON det var 49 kr men räkna med fraktpris 29 kr så det blir ändå ungefär samma pris.

En blandning av "wow!" och "oj!" var min tanke när jag läste ut boken och var ännu häpen när jag läste författarens efterord. Boken är en självbiografisk debutroman! Det innebär att den är delvis baserad på en sann historia som i boken var förklädd med en annan handling. Boken hon skrev på 70-talet (1973-74) men sedan låtit den ligga i byrålådan fram tills några år sedan. Hennes första bok egentligen om hon hade publicerat den direkt efteråt, hon har skrivit runt tjugo böcker.

Karaktären Julia Andersson är i själva verket författaren Åsa Moberg. Det är hon på omslagsbilden, vilken pudding! Moberg, född 1947, är faktiskt känd (det är ni inte ensamma om, jag visste inte heller vem hon var förrän nu), särskilt på hennes tid under kring 70-80-90-talet och för hennes starka åsikt bl.a. om äktenskapet och kvinnors rättigheter. Hon har varit skribent vid bl.a. Aftonbladet som 20 åring vid 1968 och Sverige Radio, är författare och översättare.

 

Rune i boken är synonymt med hennes dåvarande sambo, naturfotografen Tor-Ivan Odulf som hon träffade vid 17 års ålder. 17 år i ålderskillnaden, hon 17 och han typ 35. Coolt....? :) De var aldrig gifta utan sambo i 25 år fram till Tor-Ivans död 1988. I boken beskrevs Julias och Runes äktenskap som jämställt och lyckligt men jag anser det var Rune som var dominant för han bl.a. fattade de flesta beslut åt Julia. Julia är otroligt intelligens, självständig, engagerad och tuff utanför, men ganska förvirrad och osäker i förhållandet med Rune gällande b.la. sex, sexuell tristess och fria kärlek.

Åsa Moberg i början av 70-talet

Jag tyckte iallafall det var synd att Moberg inte publicerade boken direkt när hon skrev klart boken, jag kan föreställa mig en ganska stor uppmärksamhet boken skulle få på 70-talet än idag eftersom det var den sexuella frigjordhetens tid. eller jag vet ej, jag är ju 90-talist. :) Men nu när boken publicerades vid 2011 fick den uppmärksamhet mest för att hon har väntat i 37 år med att publicera boken, för unika känslan av tidsandan från 70-talet i Stockholm och även för att det är ingen hemlighet längre att Julia är förklädd Åsa Moberg och Hubert Meyer en av Sveriges kända, färgstarka kulturprofiler, Harry Schein född 1924, död 2006.

Harry Schein?! tänkte jag när han nämndes i efterorden. Första gången jag hörde talas om Harry var 2006 då tidningarna spred nyheten om hans död och även om hans arv som blev omstridd och det ledde till domstolen. Arvstvisten om Scheins 30 miljoner kronor mellan Harrys älskarinna (sedan 90-talet) Eva Fischer och grannarna Baldring.

Egentligen skulle inte Mobergs och Scheins identitet avslöjas i boken när hon höll på att skriva historien, därför unga Moberg var så noggrann med att förkläda deras historia med annat namn, arbete, bl.a. I boken är Hubert Meyer chefen för Moderna museet men i verkligheten var Harry Schein chefen för Filminstitutet (han var en av dem som grundade svenska Filminstitutet 1963) sedan 1963 till 1978. Det var hans förtjänst att svenska filmkulturpolitik blommade fram och kanske framgångsrik idag eftersom han bidrog till att filmreformen trädde i kraft vid 1960-tal d.v.s. avtalet mellan staten och filmbranschen ang. pengastöd.

Harry Schein på 60 eller 70-talet

Sanningen om deras affär kom fram när Moberg skrev några sidor om honom i hennes tidigare bok 1996, Simone och jag. Sedan dess har hon grubblat kring vad hon skulle göra med den outgivna roman. Hon ville gå vidare så hon skickade manuskriptet till hennes förlag. Om de inte gillade den så tänkte hon lämna boken bakom sig. Reaktionen blev stort positiv, förlaget blev så förtjust och ville publicera den men enbart göra några förstrykningar av texten först, ingen ändring eller redigering eller så. Wow, så hon måste vara en jäkla bra författare redan som typ 25 åring! Varför hon inte lät karaktärerna ha sina riktiga namn är ju för att de var redan förklädda och omgjorda, svarade Moberg i intervjun med DN 2011.

Ca 21-åriga Åsa Moberg mötte ca 44-årige Harry Schein för första gången var precis i slutet av 60-talet då hon var inbjuden som gästtalare på Publicistklubben ang. något tema och hon fick mycket stryk av andra. Det var där Harry kom in i bilden, han tog henne i försvar och därefter hördes det inte mer något kritiskt ord mot Moberg. Hon mindes inte vad han sa men var så överväldigad av att en så känd person försvarade henne så där. Hon berättade för sin dåv. sambo som i sin tur uppmanade henne att skriva ett tackbrev till Harry. Hon skickade brevet till honom, antagligen i samma stund Harry skickade ett brev till henne också enligt Moberg. Därefter tog denna underliga kärlekshistoria sin början. Första mötet var 1969, enligt Moberg tog det några år innan hon till slut gick till sängs med honom. Det var 23 år i ålderskillnaden mellan dem. Ungefär precis var det så hur Julia mötte Hubert i boken. Hehe.

Det bisarra med boken tycker jag är att Julia/Åsa diskuterade om hennes längtan efter Hubert/Harry med sin egen sambo Rune/Tor-Ivan! Sambon lyssnade förståeligt och sa det var okej så länge hon inte låg med Hubert/Harry. Wow, vilken sambo! :) Om det vore jag då skulle jag dö av skuldkänslor, skulle inte ens våga att diskutera något om min längtan efter någon med min egen sambo! Men det gjorde däremot Moberg på 70-talet. Ärlighet i förhållande är alltid något bra egentligen men jag tycker det måste finnas någon gräns? :) Hon erkände också för sambon snart efteråt om att hon har legat med Hubert/Harry. Det gjorde honom rasande så klart och förbjöd henne att träffa Harry mer. Hon lovade sambon och sig själv att aldrig söka upp honom igenen ändå fortsatte träffa honom.

Iallafall, hon skrev manuskriptet, enligt Moberg var det delvis för som ett sätt att tala om för sambon att hon hade fortsatt träffa Harry Schein ändå trots löftet. Som svar och bestraffning vägrade sambon läsa boken, så bestraffade hon honom igenom att fortsätta träffa Harry. Haha vilket underligt förhållande... faktiskt! Kan inte förstå riktigt varför hon och sambon höll ihop ändå i typ 13 år till, fram till sambons död, nu när hon stannade hos sambon men fortsatte träffa Harry i smyg. Det beror troligen på deras starka kärleksband, trygghet eller något liknande. Kärlek... vad kan man rå för det...? Efter Tor-Ivans död 1988 övergick hennes och Harrys relation till en varm vänskap och han alltid oroade sig för henne, typ som pappa enligt Moberg.

Idag är Moberg gift med en möbelarkitekt Bror Boije sedan 2004. Hennes giftermål var som överraskning för alla. Hon tidigare har vägrat att gifta sig och tyckte äktenskapet var av ondo, d.v.s. hon var emot s.k. "kärnfamiljen", hon ville ha ett barnlöst, fritt, skapande liv. Det blev bara så berättade Moberg i intervjun med SvD, att kärleken klickade och bara några veckor senare förlovade hon sig med honom vid 56 års ålder, bröllop ett år senare. Haha... citatet "Kärleken övervinner allt" kanske stämmer bra. :)

Harry Schein är också känd för att ha varit gift med, en av Sveriges kända skådespelarskor, Ingrid Thulin 1659-1989. Thulin bodde i Italien en större del av deras äktenskap men han stannade i Sverige och fick pendla dit. Inga barn. Han har inget barn så ni förstår varför hans arv gick till Eva Fischer, haha.... Han umgicks mycket med "eliten", d.v.s. bl.a. socialdemokraterna, dåvarande statsministern Olof Palme och Ingvar Carlsson och filmregissören Ingmar Bergman. Det sägs att han har haft många kvinnor. En gift playboy? Haha! Harry var född i Österrike och sändes till Sverige av sin mamma för att komma undan nazisterna. Från som fattig 14-åring blev han till en inflytelserik, färgstark makthavare i Sveriges historia. Fascinerande människa, va? :)

Ingrid Thulin och Harry Schein
 
Olof Palme och Harry Schein
 

Det roliga var att när hon skrev boken och tvekade ang. publicering så gav hon den till hennes redaktör Karl Vennberg på jobbet och han blev så förtjust och var imponerad ang. porträttet av Harry som Hubert Meyer i boken och sa att sambon borde låna ut henne till Harry några veckor när Harry ville bjuda med henne på en resa långt bort. Det förslaget vågade hon aldrig framföra till sambon. Haha vilket vansinnigt å knäppt förslag om man framför till sin partner som hellre vill ha tvåsamhet och trohet. x) I alla fall, Harry fick läsa manuskriptet efter sambons död. Enligt Moberg, var han road men förbryllad över att förälskelsen yttrade sig som ont i mage. Det var ju ångest, berättade Moberg. Efter boken Simone och jag fick hon ett samtal av Ingmar Bergman som läste Simone och jag och frågade om att få läsa den outgivna boken. Inte så konstigt tänkte hon för Harry var en av hans närmaste vänner. Det visade sig att Bergman gillade den också precis som Karl.Två entusiastiska läsare hon fått, Karl Vennberg och Ingmar Bergman då boken inte ännu var utgiven.

Boken är verkligen jättebra men inte mästerverk direkt som andra säger. Jag gillar det sättet Moberg skrev på, mycket tydligt och jag älskar hur hon framförde Julias konversation med sig själv om sina tankar kring otrohet, att bryta sexuell tristess och fördomar mot hur kvinnor ska vara och händelser kring Julia. 70-talets känslan jag fått trots att jag är 90-talist. :) Det mest i boken som störde mig var tidshoppen emellanåt - omkastade kronologi som ibland förstörde spänning och gör en förvirrad lätt. Ibland var det svårt att hänga med. Det finns några få dialoger som inte är så tillräckligt bra, de kunde ha skrivits lite mer. Men annars i övrigt är boken fantastisk trots sin underliga kärlekshistoria. Ett absolut boktips!

 
I efterorden skrev Moberg att hon har gärna velat att Harry skulle träffa maken Bror men det blev aldrig av för Schein hann gå bort 2006. Efter hans död fick Moberg veta att deras bröllopsfoto har stått framme i hans vardagsrum.
 
Åsa Moberg, 2011

Jag säger bara...vilken underlig och vansinnig kärlekshistoria...! Vilka fascinerande personer Åsa Moberg och Harry Schein är, verkligen! Jag anser ändå att karaktären Julia borde lämnat de två gubbar bakom sig och levt sitt liv på egna villkor istället när hon slet inuti sig mellan sin trohet till Rune/Tor-Ivan och sin längtan efter Hubert/Harry, eller leva på egna villkor medan ha en affär med Hubert/Harry helt enkelt. x)

Harry Schein på sin berömda fåtölj.
 
Jag citerar en del text från en recension på DN av Jens Liljestrand för han beskrev det mycket bättre än jag. :)
 
"/.../ Och det märkliga är att de två rivaler som i romanen beskrivs som så ärliga och varmhjärtade, knappt 40 år senare framstår som rätt odrägliga, självupptagna hycklare vars prat om jämställdhet och fri kärlek bara är en tunn fernissa över deras kontrollbehov och begär. Det märkliga är att Hubert/Harrys ständiga smicker och trevande försök att få med sig Julia på middagar eller utlandsresor aldrig upplevs som sliskiga raggningsförsök från en dubbelt så gammal whiskypimplande playboy och Palmegroupie, bara som rosenskimrande romantiska inviter från en ömsint och sorgsen själ. /.../" 
 
 
Tack för mig. Hoppas ni njöt av det här skit långa inlägget fyllt med skvaller och bilder. Typiskt mig som inte kunde hålla inlägget inom recensionsmall. ;)
 
*** Läste boken några gånger långt efter det här inlägget. Jag börjar gilla det sättet Moberg "avbröt" kronologin i boken. Det gjorde egentligen mer spännande på det sätt trots det fanns några tecken som "avslöjades" vad som hänt och man kom fram till det exempelvis nästa kapital. Jag antar det beror på att jag var "trög" eller lat för att tänka och hålla koll på kronologin i berättelsen. Om det vore film istället för bok då är det självklart lätt. :)

Personliga svar om Dallas

Kategori: Dallas

Snodde den här listan från www.seriedrottningen.se. Var rastlöst så jag överdrev tiden med att svara på dessa frågor. Som vanligt valde jag gamla Dallas. :)

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Dallas (gamla: 1978-1991)

 

1. Den karaktär som jag blev kär i först

Bobby Ewing, hihi.
 
2. Den karaktär som jag aldrig förväntade mig att älska så mycket som jag gör nu
 
J.R. Ewing. Jag lovar. Jag trodde aldrig att jag skulle göra det. Det finns ingen sådan som han i sin helhet i dagens TV-seriernas värld. En verkligen älskvärd skurk.
 
3. Den karaktär som alla älskar men som jag inte tycker om
 
Jag antar att det är Jock Ewing. Han skapade J.R. till den han är (eg. omedvetet) och hans hårda attityd. Men om man jämför honom med JR är han definitivt bättre som make och i allmänhet. ;)
 
4. Den karaktär som alla hatar men som jag tycker om
 
J.R. Ewing! Det är svårt att låta bli att tycka om honom, även älska att hata honom. :)
 
5. Den karaktär som jag en gång älskade men inte längre
 
Cliff Barnes. Han har på senare tid blivit för mycket pga. sin överdrivna besatthet men han fortfarande är rolig som clown för mig.
 
6. Den karaktär som jag vill ”smoocha” (alltså kyssa)
 
... Okej, jag erkänner. Hans charm är så oemotståndlig. J.R. Ewing.
 
7. Den karaktär som jag själv skulle vilja vara
 
Jag skulle nog säga Sue Ellen Ewing, pga. hennes nuvarande position. Trots hennes fruktansvärda historia som alkoholism och beroende av J.R. i början och trots att hennes liv med honom var ett helvete... Men jag gillar hur mycket det förändrade henne på senare tid. Som från en arrogant socitetsfru till en sympatisk, självständig, oerhört samvetsgrann, starkare och målmedveten affärskvinna. Hon vågar agera och stå emot J.R. i sådan mansdominerande värld. Jag gillade hur hon höll fast vid det hon står för. Tyvärr, hennes hat har varit för mycket, tillräckligt att göra hämndaktioner (mot J.R.) som var hennes ersättning när hon slutade dricka. Ett helvete... är det något jag skulle vilja genomgå? Hmm. Skulle inte tro det men vore ett händelserik liv då. :)
 
8. Den karaktär som jag vill slå till
 
som är J.R. Ewing! Vem fan vill inte göra det? Särskilt när han lurar, utpressar och manipulerar sin nära och kära, när han är så egoistisk och har baktankar. Mest av allt vill jag slå till honom är för att han utnyttjar familjens kärlek och godtrogenhet.
 
9. Ett par som jag älskar
 
Sue Ellen och J.R. Ewing, utan tvekan! Som sagt, trots deras långa historia… full av svek och hämnd, o.s.v. men de har faktiskt haft en djup, passionerad och mycket upphetsande kärlek till varandra. De visste att de hade en magisk kemi mellan dem… men de kunde enkelt inte leva med varandra och kunde inte leva utan varandra heller. Det är som ett oemotståndligt elektriskt spänning i luft mellan dem. Och så är fortfarande det i nya Dallas. Iallafall, det låter verkligen sjukt, vet jag. Ingen i verkligheten skulle ha en sådan relation som deras, ingen skulle önska ett sådant som deras förhållande men deras relation bara är perfekt som underhållning. Man brukar säga att man borde vara glad att man bara tittade och att inte vara en av dem. Helt rimligt i detta fall. ;) I alla fall, jag är team J.R. och Sue Ellen forever.

10. Ett par som jag hatar

Ehh.. kan inte komma på något just nu… jag antar det är Ray Krebbs och Jenna Wade, inte som ett hatade par utan att jag hellre ser dem som vänner.
 
11. När jag började titta på serien
 
… kunde jag inte låta bli att imponera av Dallas. Främst för att den var för bra att vara från 1978. Drama och deras cliffhanger, helt wow. Känslan var mycket av nostalgi. Det fanns ingen så kallad mobiltelefon. De använde klassisk telefon, telefonautomat. Inte modern dator heller, utskrivningsmaskin gällde. Verkligen en annorlunda tid jämfört med vårt nuvarande samhälle d.v.s. IT-samhället. Efter att ha sett avsnitter av gamla Dallas kunde man se hur mycket vårt samhälle har förändrats på knappt 35 år.
 
 

 

"Say cheese, Larry"

Kategori: Dallas

Kunde inte låta bli att visa er artikeln på här blogg. Från Kulturbloggen på Hallandsposten-hemsidan. So hilarious.
 
En av Sveriges kända fotograferna, Hasse Persson, fick ett uppdrag som visades sig vara oförglömlig för fotografens del. Hans uppdrag var att fotografera Larry Hagman. Han åkte dit till hans hem i Malibu 1981. Året efter då Dallas visades på svenska television för första gången. I alla fall, han skulle fotgrafera men Larry ville bjuda på en drink först. Persson tvekade i början pga hans löfte att aldrig dricka under jobbet efter händelsen tidigare på hans arbete men kunde inte stå emot för att få dricka med en viss Larry Hagman så han tackade ja. Deras drickande slutade med att Persson morgon därpå kvällen vaknade i säng med minneluckan och tjugo filmrullar på nattdukbordet. Han var tvungen att ringa upp Larry som inte hade en aning om fotograferingen på honom har skett föreg. kväll. Larry hade minnelucka också. Som tur, erbjöd han Persson att komma till hans inspelningarbete av Dallas under lunchrast för ny fotografering.
 
Larry Hagman med hans amerikanska leende
vid andra fotografering
 
 
 
Bildkälla: http://www.bukowskis.com/auctions/553/489-hasse-persson-say-cheese-larry-1981 (förstorad bild finns i denna länk men man måste klicka på bilden där)
 
Sedan visade det sig att de tjugo filmrullarna var tagna under drickandet. Enligt Persson var det massor av bra bilder och det var tydligen autopiloten som var "fotografare" under tiden.
 
 
 
Hahahah, jag dör! Helt sinnesjukt. Skulle vilja se dessa bilder. ;) Impad hårt att Larrys ansikte inte lämnade något spår efter många månaders drickande. En äkta alkoholist, typ. Han enligt många var glädjespidare och såg till att Dallas fick leva länge. I annars normal fall skulle det vara i motsats, typ. "Negativ" attityd eller liknande men inte han. Larry + alkohol = sant? Maybe. Haha, det förstärkade nog hans personlighet. Eller var Larrys påstående om att dricka fyra flaskor champagne varje dag under inspelning bara överdrivet? Who knows...? :)
 
Någon köpte Perssons bildutställning av Larry för 90 000 kronor på auktion. Omg.. :)
 
Persson och hans utställning:

J.R. & Sue Ellen...

Kategori: Dallas

 
 
 
Ändra kvalitet från 360p till 1080p! Sååå kraftfullt! Gör det! Ännu en ny och längre version av minnet till Larry Hagman från TNT idag. Kunde inte låta bli att sätta den här på blogg. ;)
 
Sorry, jag har verkligen blivit så kär i det. Seriöst. Så mjuka känslan av nedtonad effekter emellan scener, "slowmotion" och otrolig kontrast med färg i dessa naturligt vackra miljöer på ett speciellt sätt som framhäver ett kraftfullt intryck från porträttet av Larry som J.R. Ewing. Texasbon.
 
Övermäktigt... storslaget... helhetsintryck av JR när han hade ett fridfullt ögonkontakt med kameran (vid tid 00:09-00:12) med slowmotion under kamerans mjuka rörlighet. Wow... jag har inget ord för det. Nu förstår ni nog. :) Hans gång mot solnedgången i slutet gav mig en sorglig men fridfull känsla. Den symboliserade hans slut. Ett slut på J.R. Ewings & Larry Hagmans liv.
 
Omg.. jag hatar verkligen att vara så känslosam av mig!
 
Ja.. nog om det och till rubriken! J.R. och Sue Ellen.
 
Min första tanke var dem när jag såg nyheten om Larrys bortgång på Aftonbladets startsida. Jag tänkte.. omg vad ska hända med dem nu i den kommande säsong? Jag som hoppades mycket på deras återförening trots att jag avskyr det J.R. gjorde mot Sue Ellen - svek, otrohet, manipulering och ja allt. På rykteväg har jag hört att det kommer bli mycket TLC mellan dem i den kommande säsong. TLC = "Tender loving care" = "lämna kärleksfull omsorg". Jag vet ingen bra svensk översättning på de tre orden så jag gjorde mitt bästa. :)
 
Iallafall, jag tvekade faktiskt i början på det ryktet pga något hände i den första säsongen av nya Dallas. Men tills TNT släppte ut några bilder från den kommande säsongen som bekräftade rykten - J.R. kom på besök i Sue Ellens hem. Även innan det, något verkade på gång när Larry under intervjun i somras sa "Allt kan hända. Och jag hoppas också att J.R. och Sue Ellen gifter sig en tredje gång." Han sa allt kan hända. så.. därför gav det mig hopp men drömmen krossades när jag fick reda på hans död. Men ang TLC mellan dem är uppenbarlig! I det där längre version av minnet till Larry. Några av dessa scener är nya, från den kommande säsong! (tiden 00:14-00:18) - Sue Ellen gav JR en puss på kinden, något hon aldrig gjort sedan många år. Omg, tänkte jag på att varför Larry dog just typ i mitt av denna säsong när J.R. verkade försöka vinna tilbaka Sue Ellen i denna första säsong av nya Dallas! Sorry.
 
Läste att hans scener kommer att finnas kvar i den säsongen och att Dallas-team fortfarande arbetar på ett fint avsked för honom och göra några förändringar i manuset efter hans bortgång. Jag undrar fortfarande hur slutet ser ut för J.R. Jag hoppas iallafall att det blir ett passande, fint slut, även mellan mitt favorit TV-par J.R. och Sue Ellen. Jag tror nog att de har även gjort extra scener mellan dem och även andra ifall om något hände Larry. Man var medveten om att han var så gammal.
 
Blandade känslor inför den kommande andra säsongen i januari... Både av glädje och sorg. Det kommer bli tårfloder framför teven sen, kan jag lova...
 
 
Kollade nyss på twitter och åh..det blev återigen så känslosamt. På Linda Grays twitter.
 
 
:'-(
 
---
 
Lovely pics and gifs!
 
 
 
 
 
   
 
 
 
 
 
 
JR & Sue Ellen forever
(sry för mitt kärlekskrank-tillstånd :)
 
---
 
Ja.. ska sova och se fram emot sovmorgon "idag". :-)
 
 
 

Hendersons hyllning

Kategori: Dallas

Nyss twittrade Josh Henderson hans hyllning till Larry.

JR på besök i Sverige..

Kategori: Dallas

Han har kommit på besök t Sverige varje sommar sedan 1982 och haft en sommarstuga i Sundsvall. Hysterin var total när han 1982 kom på besök till Sverige och Eskilstuna för att besöka svärföräldrarna.
 

Här landar "JR" i Eskilstuna

Artikeln med några bilder..
 

LARRY HAGMANS BESÖK I ESKILSTUNA

Bildspel..
 

Artiklar..

Kategori: Dallas

 
Läs Aftonbladets report Magnus Sundholms krönika om hans intervju med J.R.
 
Jag gillade hur reporten beskrev Larry när en strålkastare riktades mot deras sittplats. Så rätt beskrivning.
 
"Kom i golfbil
Han kom i golfbil till intervjun i Dallas Stages, en inspelningslokal 20 minuter utanför Dallas där huvuddelen av inomhusscenerna i serien spelades in.
Bakom ratten satt hans mångårige kompis och vapendragare i serien, Patrick ”Bobby Ewing” Duffy”.
Larry Hagman fick hjälp för att ta sig uppför trätrappans två steg.
Det första intrycket var att ”JR” hade förändrats. Han såg tunn ut, nästan skör, och hade svårt med balansen.
Det var inte så konstigt. Han var 80, hade nyligen avslutat cancerbehandlingen och fler än hälften av avsnitten i den första säsongen av nya ”Dallas”.

Sken upp

Den första frågan hörde han inte. Han satte handen bakom örat, som för att fånga ljudet.

I samma ögonblick smällde en scenarbetare på en strålkastare i riktning mot vår sittplats.

För Larry Hagman var det som om någon hade ropat ”Action!”.

--> Han sken upp, höjde blicken, sköt upp Stetsonhatten i pannan och fyrade av det där djävulskt charmiga leendet som bara JR kunde göra" <--

---------------------------------
 
Läs även någons inlägg om honom på Discshop.se
 
"Inte ens om man bor på en enslig söderhavsö utan kommunikationer, internet och morgontidning kan man ha gått miste om att världen nu gått miste om en av alla tiders mest älskvärda skurkar. Så pass vet en skränande mås också. En levande legend som gjorde det till en folksport att bänka sig i TV-soffan och hata, hata, hata samtidigt som männen i familjen suktade efter hans karisma , pengar och makt och damerna... vem vet vad? J.R. Ewing is no more! RIP!"
 
Så sant.
 
-------
 
även en krönika.
 
"Den 30 januari 1981 var det äntligen dags för svensk premiär och tittarsuccén var enorm. Mer än 4,2 miljoner - mer än halva befolkningen - bänkade sig framför tv-apparaterna i Sverige varje vecka när serien var som störst 1982.
 
 - Den var nyskapande. Framförallt med sina välgjorda karaktärer. --> JR, han var ju en nörd, med sin stora hatt och sitt fåniga leende. Men bakom nörden fanns hela tiden en huggorm, beredd att gå till attack. Det var det som Larry Hagman gjorde så skickligt <--, säger Hannes Oljelund.

Världsberömd

Succén var lika stori nästan hela världen. Programmet sågs av uppemot 300 miljoner i 57 länder.

Över en natt blev Larry Hagman världens mest berömda skådespelare och synonym med sin rollfigur, den ständigt whiskydrickande, intrigerande och alltid otrogne oljemagnaten JR. Oftast i strid med rivalen Cliff Barnes, brodern Bobby och andra som kom i vägen för en bra affär eller en kvinna."

 Yes, jag kan hålla med det Oljelunds beskrivning av J.R. Ewing. När jag såg det första avsnittet kunde jag se som om J.R. var helt normal (alltså man kunde se hur han försökte lura Bobby men det är helt normalt..) men med tiden fick jag se hans onda sida precis som det med huggorm. Man måste känna lära honom först. Jag kan inte föreställa mig annan än Larry i rollen som JR. Han är verkligen otroligt skicklig på att ge liv i hans rollfigur. :)
 
---
 
"Happiness can be bought" var J.R.s motto då han sa alltid att allt har sitt pris. Typiskt JR kan man säga. :)

J.R. in memoriam

Kategori: Dallas

 
Like this video a lot. Very powerful and strong impression of that! 
* ingen aning om varför den ändrades till privat läge, den har varit offentligt först. Men det var nästan samma som den längre version uppe, men är kortare än den andra.
 
Det är fortfarande obegripligt för mig att en av gamla Dallas huvudfigurer gick bort. Det gav mig en stor effekt. Jag blev liksom känslosam trots att jag började titta Dallas sedan augusti. Ändå blev jag nedstämd och så berörd av Larrys död. Jag trodde aldrig att jag skulle gråta för honom men det gjorde jag. Jag annars brukar inte vara så när någon kändis dör.
 
Det beror nog på att jag har hunnit tittat tolv säsonger av gamla Dallas och första säsong av nya Dallas, har läst hans underhållande självbiografi där han delade av sig sina livserfarenheter och upplevelser och har kollat runt olika intervjuer med honom och läst många artiklar som handlade om hans generositet till olika kampanjer om organdonator, antialkoholism, antirökning och förnyelse energi. Han var en väldigt sympatisk och energisk människa. Han var alltid rolig på intervjuer oh älskade att skämta. Larry i verkligheten var helt motsats till J.R. :) 
 
Han såg också till att alla hade det bra under inspelningen av Dallas, och om något blev orättvist eller obekvämt på plats hjälpte han klart till att rätta till, eller när någon skådespelare funderade på eller bestämde att lämna tvserien tog han alltid det på allvar med dem och samtalade. Ibland slutade det att de stannade ett tag till eller lämnade.
 
En gång har det hänt att Patrick Duffy, som spelar Bobby Ewing, beslöt att lämna tvserien efter säsong 8 och karaktären Bobby dog. Sedan under säsong 9 vägrade Larry ge upp hoppet om Duffys comeback och han tog ett långt samtal med Duffy. Det slutade med att Duffy gick med på att komma tillbaka till säsong 10. Handlingen i säsong 9 blev en dröm och en ogiltig säsong. Säsong 10 fortsatte vid slutet av säsong 8. Larry har även lyckats få en annan skådespelare komma tillbaka till tvserien, Barbara Del Geddes som spelade Miss Ellie, JR:s och Bobbys mamma. Man kan säga att han var Dallas beskyddare och gjorde allt att tvserien skulle få "leva" länge. Delvis tack vare honom hölls tvserien i fjorton säsonger till.
 
Jag kan fortsätta skriva mer om honom men listan skulle bli låååååånng.. Han har inspirerat många att han var en fighter och att inget är omöjligt. Han har varit alkoholist men lyckades bli nykter sedan 1990-talet då han fick levercancer som följd av hans hårt drickande. Sedan fick han en till chans att få leva längre när han fick en leverdonator. Han överlevde cancern och var så tacksam och gjorde allt som att bidra pengar till dessa och uppmanade alla att bli donator och så. Han tillsammasn med sin fru skapade egen stifelse. Han är en äkta filantrop = människovän. Sedan för några år sedan fick hans fru sedan 56 år Alzheimersjukdomen. Han fortsatte kämpa för henne men fick ännu kämpa mot ny cancer han fick i strupen förra året. Han vägrade avhoppa den nya säsongen av nya Dallas när han skulle genomgå cellgiftsbehandlingen. Han var lycklig att få komma tillbaka till Dallas. Han har sagt att han hade gärna dött på scenen som J.R. Han lyckades stå emot all odds men tills hans kropp inte orkade längre..
 
Hans citat om J.R. förra året var så rätt. "Som JR kunde jag komma undan med allt – mutor, utpressning och otrohet. Men jag åkte dit i cancer." Han har blivit förknippad med hans rollfigur J.R. så starkt.  TV-historiens största legendariske men älskvärde skurk.
 
Efter hans död skickade många av hans kollegor hyllningar om honom. Jag blev otroligt berörd av Charlene Tiltons hyllning. Hon berättade när hon vann rollen som Lucy på Dallas som sjuttonårig hade hon inte en faderfigur och hennes mamma var illa psykiskt sjuk som gjorde att hon fick bo i egen lägenhet sedan 15 års ålder och att Dallas blev hennes familj. Den dagen hon träffade först var Larry och sedan dess var Larry hennes fadersfigur, mentor och även beskyddare. Hon kallar honom som hennes farbror Larry.
 
Det var vad man kan beskriva honom som person. En kärleksfull som fanns för alla. Många beskrev honom som glädjespidare och större än livet. Han levde livet till fullt.
 

Joan Van Ark – “There could never be a more polar opposite . . . than Larry Hagman . . . and death.  He so totally loved, embraced and lived LIFE, both on and off the camera. I am so sad and still in shock. But the key chain that he gave out at his 80th birthday party is one of the legacies he leaves. It says: “Be Happy.” Live, love and “hug” life.  He would want us to do that . . . forever more. God bless you, Larry.”

David Jacobs(creator of Dallas) – “J.R. Ewing was not the result of a marriage between character and actor; it was closer than that. It was synergy. Larry Hagman was a colorful character, a superb (actually, under-rated) actor, a terrific story-teller, good company. His death is J.R.’s death. And a great loss.”

Charlene Tilton - “At seventeen years old my life took a turn that one could only dream of.  I was cast as Lucy Ewing in the iconic show Dallas.  Dallas was so much more than a television phenomenon to me.  It was my family.  I grew up with a mentally ill single mother raising me and no father figure in my life.  I lived on my own in an apartment from the age of fifteen.      I remember the day I met the force of nature that is Larry Hagman like it was yesterday.  (It was actually 35 years ago).  My Uncle Larry became the father figure that I so needed and longed for.  He taught me how to be professional, work hard but have fun at the same time, and how to respect the opportunities I was blessed to have been given.  He was very protective because I was so young, but also expected the best from me on the set of Dallas.  He was one of the best actors the world has ever known.  To me he will always be my Uncle Larry.   I am so so very sad, but cherish the lifetime of memories I have with him.”

Brenda Strong – “Being able to work with one of my childhood idols was a dream come true. He was one of the most resilient and positive people I’ve ever known. Larry’s tremendous talent and contribution as an artist is only surpassed by his gigantic heart and how beloved he was by his friends, especially Patrick and Linda. He is a one of a kind and will be deeply missed. My heart breaks for his family’s loss. Quite honestly, I can’t believe he is gone. He lived life to the fullest and was the embodiment of the term ‘light hearted.’ He was and will continue to be an icon in our hearts and minds.”

Victoria Principal “Larry was bigger than life..on screen and off. He is unforgettable, and irreplaceable, to millions of fans around the world, and in the hearts of each of us, who was lucky enough to know and love him. Look out God…Larry’s leading the parade.”

Susan Howard ” Larry was a wonderful actor, an incredible personality and a man who knew the entertainment business.  it is truly the end of an era–my prayers go out to his children and grandchildren as they navigate this difficult time in their lives.”

Julie Gonzalo – “I had the great honor to work with an incredible man. I’m humbled to have been a part of his life. I will cherish you forever. RIP my friend “

Deborah Rennard – “I am deeply saddened to hear of Larry’s passing.He was enormously kind and supportive to me over the ten years we worked together. I feel truly privileged. to have been able to work so closely with him for so many years. He was a giant in the acting world.
His generosity of spirit and sense of play was always present. He was a joy to be around and went out of his way to put his fellow actors at ease. He was like a mentor to me, giving me not only acting tips and encouragement but advice on the business of acting.I will miss knowing he is in the world with us. And believe the lights of Hollywood shine a little dimmer for his absence.My most sincere and heartfelt condolences go out to his family. “
 
Leonor Varela – “I am grateful to have shared a few moments in life and on screen with Larry Hagman, you inspire me to love life and appreciate every moment”
 

Barbara Eden who starred alongside Larry on I Dream of Jeannie and Dallas – “Larry Hagman not just a great actor, not just a television icon, but an element of pure Americana. I’ll miss him”

Jordana Brewster “I feel lucky and humbled to have worked with such a great man and actor. We will miss you, Larry. “

Judith Light – “So sad 2 hear the news re the brilliant gracious extraordinary Larry Hagman. He will b missed. Sending love 2 all specially Linda & Patrick”

Ken Kercheval – “A friend and long time partner… the other half…RIP Larry Hagman…. your spirit will live long.”

Claudia Lonow (Knots Landing) – “Sad about Larry Hagman. He’d guest star on “Knots.” He’d walk around wearing pink sunglasses and a beanie with a propeller on top”

Larry King - “I’m shocked. Larry Hagman was a dear man who had an incredible career. He helped me to stop smoking. He really was a very special person.”

Morgan Brittany who played Katherine Wentworth – “Love you Larry! RIP JR and know that you will always be a legend! No one can top you Larry, no one”

In a joint statement issued by Dallas studio Warner Bros. TV and Dallas executive producers Cynthia Cidre and Michael M. Robin, as well as the cast and crew, they celebrated Hagman’s “giant, larger-than-life personality.” Hagman had filmed six of the 15 episodes for the new season.

“Larry Hagman was a giant, a larger-than-life personality whose iconic performance as J.R. Ewing will endure as one of the most indelible in entertainment history,” the statement said. “He truly loved portraying this globally recognized character, and he leaves a legacy of entertainment, generosity and grace. Everyone at Warner Bros. and in the Dallas family is deeply saddened by Larry’s passing, and our thoughts are with his family and dear friends during this difficult time.”

“All of us at TNT are deeply saddened at the news of Larry Hagman’s passing,” said TNT in a statement. “He was a wonderful human being and an extremely gifted actor. We will be forever thankful that a whole new generation of people got to know and appreciate Larry through his performance as J.R. Ewing. Our thoughts and prayers are with his family at this very difficult time.”

Sedan kom Larrys bästa vän Linda Gray som spelar Sue Ellen med hennes hyllning.

“Larry Hagman was my best friend for 35 years. He was the Pied Piper of life and brought joy to everyone he knew,” . “He was creative, generous, funny, loving and talented and I will miss him enormously. He was an original and lived life to the fullest. The world was a brighter place because of Larry.”

I väntan på hyllningen från Larrys andra bästa vän Patrick Duffy. Duffy orkade inte uttala sig så ursäktade han sig för hans tystnad via hans twitter.

Mer än en dag senare kom hans hyllning fram.

“Friday, I lost one of the greatest friends ever to grace my life. The loneliness is only what is difficult as Larry’s peace and comfort is always what is important to me, now as when he was here,” Duffy said in a statement. “He was a fighter in the gentlest way, against his obstacles and for his friends. I wear his friendship with honor.”

Grays och Duffys hyllning citerat av http://www.ultimatedallas.com/dallasnews/2012/11/26/patrick-duffy-linda-gray-pay-tribute/

Även andra unga skådespelarna sände deras hyllningar utom Josh Henderson som spelar sonen John Ross.Jag väntar fortfarande på hans hyllning. Dessutom gissar jag på att han på nåt sätt kände press att fylla det tomrum Larry som J.R. lämnade. Idag twittrade han "Sorry I have been somewhat missing lately. Been a rough last few weeks. Can´t thank y'all enough for the love and prayers. Means the world"

 
(tagen för någon månad sedan)
 
 
Bara titta på hur de tre Dallas-vetanerna spred glädje runtkring sig.
Kolla vid tiden 1:55 hur nära de stod varandra. 35 års vänskap.
 
 
Det gick rykten att Larry och de närmaste visste att han skulle dö snart och planerade fira thanksgivning tillsammans i Dallas för sista gången. Han var omgiven av familjen och Gray och Duffy i de sista timmarna. Han är verkligen en lyckost som hann återvända till nya Dallas med hans två bästa vänner, uppleva berömmelsen för andra gången och ta ett ordentligt farväl av sin närmaste inför hans bortgång. Han föddes i Texas, en stad utanför Dallas, Fortf Worth, och dog i samma delstat Texas, i Dallas. Han bodde i Kalifornien i stor del av sitt liv. Vad mer kan han önska sig?
 
Ja..Nu är jag inne på först avsnítt av säsong 13 men kände inte för att se den. Det får bli paus ett tag. Jobbigt att titta yngre Larry som JR med vetskap att han är död nu. Helt sjukt att jag kunde bli så berörd av en främmandes bortgång. Det är nog för att jag är känslomässig och empatisk för mycket. :) Jag är iallafall glad att jag hann se gamla och nya Dallas medans Larry var i livet.
 
R.I.P. Larry Hagman <3
 

Larry Hagman 1931-2012

Kategori: Dallas


 
.... Jag visste att det skulle komma hända honom pga hans ålder med tanke på hans historia men inte att det skulle hända just nu. Jag vaknade imorse och smsade m några vänner. Sedan kollade jag nyheter på Aftonbladet via mobil och trodde inte först mina egna ögon. Stora nyheten var hans död.



Larry Hagman, som spelade den legendariske J.R. Ewing, har gått bort i natt. Varför vet man inte än, pga få detaljer. Men jag är säker på att det var hans kropp som inte orkade längre med tanken på det hans hälsa genomgått - sviterna efter förra cancern. Cancer för andra gången i förra året men friskförklarades senare enligt honom.

Helt ofattbart tänkte jag. Jag liksom var tom inuti. Jag kan inte föreställa mig den kommande andra säsongen av nya Dallas utan honom som J.R. Jag kommer sakna honom stort när den andra säsongen av nya Dallas kommer nästa år, som har premiär i janauri...
 
Den stora frågan var hur säsong 2 kommer att se ut utan honom. Han skulle medverka hela säsongen (15 avsnitter) men fram t hans död hann han med sex avsnitter... Förhoppningtvis kommer hans scener finnas kvar och att handlingen ändras efter den sista scenen på något sätt. Jag litar på Dallas-team att de gör sitt bästa. 

Mina tankar går till hans bästa vänner sedan 35 år, Dallas-kollegor Patrick Duffy och Linda Gray. Hur de skulle klara att fortsätta utan honom.
 
Hans avtryck kommer finnas kvar på Dallas för evigt. Tack för allt du gjorde för Dallas, Larry! <3

http://aftonbladet.se/nojesbladet/article15828477.ab?partner=wwwredirect

 

http://www.expressen.se/noje/vannerna-i-sorg-efter-larry-hagmans-dod/

http://www.expressen.se/noje/skadespelaren-larry-hagman-dog-i-natt/

http://www.expressen.se/noje/eklund-hagman-blev-varldsberomd-efter-jr/

Kul artikelsläsning...

Kategori: Dallas

Artikeln från Aftonbladet i somras;
 
"J.R." ser fram emot sin nakenscen

Nu vill den 80-årige Larry Hagman kasta av sig kläderna i "Dallas".

– Som J.R. får jag släppa loss odjuret, säger Larry Hagman till amerikanska TV-Guide.

 

Där ser ni att Larry är den enda som känner sin karaktär J.R. Ewing ytterst bäst. Haha ja, jag brast i skratt när jag läste den. Vi får se om J.R. kan lyckas att hålla sin "nivå" som förr. Ho ho!

 

– Allt kan hända. Och jag hoppas också att J.R. och Sue Ellen gifter sig en tredje gång, säger han.

 

Mm, vi får se om det kommer hända. Vem vet? Man bör aldrig säga aldrig, precis. ;-)

 

Artikeln från Aftonbladet ifjol;

”Sue Ellen”: Jag är inte alkoholist
http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/klick/article13353637.ab

Tidigare i år berättade Larry Hagman att han drack alkohol mellan tagningarna av åttiotalssåpan ”Dallas”.

Att detta skulle ha gällt samtliga ”Dallas”-skådespelare förnekas nu starkt av Linda Gray, som än en gång förtydligar att hon inte är sin karaktär Sue Ellen.

 

Det var sant att Larry drack ungefär fyra flaskor champagne varje dag under Dallas-tiden. Konsekvensen av detta blev att hans lever slets sönder i 90-talet och lyckligtvis fick en leverdonator. Larry är sedan dess mycket aktiv i donator- och antialkoholism-verksamheten.

 

Gray som under åren har blivit starkt förknippad med sin roll förtydligar också att hon inte är sin karaktär.

– Jag är inte alkoholist. Folk säger ”åh, hon spelade så bra att hon måste vara alkoholist själv”. Snälla, gratulera mig bara för mitt skådespeleri.

 

Haha, stackars Linda som fick stå ut med andras stämpel på henne som alkholist pga hennes karaktär Sue Ellen. Jag medger att Linda spelade henne som alkoholist otroligt bra att man nästan kan tro att hon själv var det också! Haha, de som trodde det är verkligen dumma som borde ha skiljt henne mellan hennes arbete och privatliv.

 

Fanfiction: Sue Ellen och hennes ljuvliga hämnd

Kategori: Dallas

Tid och rum sker i början av den kommande andra säsongen av nya Dallas (eller man kan säga sextonde säsong), hos Sue Ellens hem och är fortsättningen efter Sue Ellen och hennes dagdröm. Allt är bara fiktivt, så ni vet. ;-) varning för spoilers om ni inte vill veta vad hände i gamla, även i nya Dallas. Ni väljer. :)

 

Sue Ellen och hennes ljuvliga hämnd
Av Malin Lindén

 

Sue Ellen tittar tyst på J.R. som om han vore osynlig för henne.

- Gumman?

Sue Ellen fortsätter titta tyst på honom och undrar över vad det är som fick J.R. komma hit, till hennes hem. När hon såg J.R. titta osäkert omkring sig i vardagsrummet svarar hon snabbt med neutral min.

– Tack, J.R. Vad vill du?

J.R. småskrattar. Sue Ellen stirrar bekymrat på honom.

– Måste jag nu ha någon anledning för att få komma på besök hos dig?

J.R. pausar och rycker på axlarna.

- Det verkar man göra nu för tiden. Att meddela före man kommer. Ny tid, människor förändras. Fast inte jag. För att jag är fortfarande densamme gamle J.R.

Nu skrattar J.R. åt sig själv och Sue Ellen tittar ner på golvet tyst med ett litet leende till svars. Hon visste inte vad hon skulle säga men J.R. räddar den stela stämningen med ett stängt leende. Det godsinta leendet. När Sue Ellen tittar upp mot honom kände hon igen de mörka ögonen, som utstrålar mjukt. De framhäver sakta hans goda sida. Den som förtrollar henne. Den som hon blev förälskad i. Den som hon gifte sig med två gånger för.

- Sue Ellen? Avbröt jag dig mitt i något?

Sue Ellen tänkte svara ja, hon vill helst slippa honom. Men istället för att säga ja skakar hon på huvudet. Sue Ellen blir förvånad av sig. Vad är det som fick henne att inte säga ja? Varför inte? J.R. kommer ändå på besök förr eller senare så det spelar ingen roll tänker hon. De kan inte undvika varandra nu när de lever i samma stad. Dallas. Hon säger åt J.R. att han kan sitta i soffan mittemot henne. J.R. himlar med ögon.

- Äntligen säger du något. Jag som nästan trodde att du precis har förlorat talförmågan.

J.R. ler öppet. Det leendet har inte förändrats ett dugg på så många år förutom hans utseende. Man kan nästan tro att leendet är ondsint. Sue Ellen skrattar lite osäkert.

– Det gör det inte. För att jag absolut behöver den till min valkampanj.

J.R. ler brett och tittar på henne på det sätt som visar att han fortfarande beundrar och respekterar henne.

– Sue Ellen... titta på dig. Och mig. Man skulle aldrig ha trott det om dig för trettio år sedan. Sue Ellen Shepard Ewing…

J.R. stelnar till i några sekunder när han såg fotografiet på John Ross skrattande med Don stående på bordet bredvid honom. Sue Ellen känner sig generad när hon såg J.R.:s blick och att hon ställde fotografiet där. Nu ler hon åt fotografiet för att det symboliserar den lyckliga tid hon haft i sitt liv. Med Don. Hon dras tillbaka till verkligheten av J.R. när han nämnde Dons efternamn.

- … Lockwood, som Texas blivande guvernör. Du kommer garanterat...

Sue Ellen avbröt honom.

– Sue Ellen Ewing är det officiella namnet som jag kommer använda under min valkampanj.

J.R. ler återigen och fortsätter.

– … bli en helsike guvernör.

Han pausar lugnt och tar ett kort andetag.

– Jag är stolt över dig. Det är jag verkligen.

Sue Ellen inser nu att hon rodnar lite. Hon tänker att J.R. kan fortfarande få henne rodna. Hur det kommer sig? Hon skärper sig istället och skrattar för att undvika den rodnande känslan.

– Tack, J.R. och det gläder mig. Det är nog för att… jag har haft en bra lärare.

J.R. nickar långsamt. Sue Ellen nu kan se att hans leende bryts ner sakta medan han tittar på henne. J.R.:s ögon riktar ner omkring bordet. Han verkar skämmas. Varken hon eller han säger något i några sekunder. Den pinsamma stunden avbryts av Sue Ellen.

– Vill du ha en drink?

J.R. tittar upp mot henne och nickar tacksamt. Hon reser sig upp och går mot barskåpet. När hon öppnar barskåpet ser hon alkoholen stå där. Oöppnad. Bourbon, whisky, vodka. Orörd. Dammet har samlats sig någon lager. Det får henne tänka bakåt i tiden på hennes liv med honom. Livet före Nicholas Pearce och Don Lockwood. Ett helvete trots att det fanns goda stunder men som inte varade långt. Helvetet som gav henne alkoholmissbruk och gav henne upprepande återfall samt styrkan att hata.

Hon tänker på en väninna som hon stod så nära. J.R. förstörde nästan hennes vänskap med henne. Jamie Ewing, kusinen till J.R. och Bobby. Hon råkade höra Jamies konfrontation till J.R., och fick reda på att han bedrog henne med en affärsbekant, Serena Wald. J.R. anklagade Jamie för lögnare och tillslut lyckades manipulera Sue Ellen att det inte var otrohet och hon trodde honom till dess. Jamie flyttade från Southfork. Sue Ellen försökte få henne tillbaka men Jamie ville inte ha med Ewings att göra längre och såg ner på Sue Ellen som stod på J.R.:s sida när han faktiskt hade varit otrogen.  I detta ögonblick förlorade Sue Ellen henne p.g.a. det. Hon utstod inte längre och beställde ett glas dubbel vodka. Återfallet genomfördes inte för Sue Ellen insåg J.R. inte var värd det. Hon avstod och begärde till J.R. att äktenskapet var öppet. Hon berättade att det blev skilt sovrum för dem och hon skulle stanna på Southfork så länge John Ross fanns där. Hon och Jamie blev vänner igen.

Sue Ellen suckar men tänker glatt att hon hade Jamie, som vågade konfrontera J.R. som ingen skulle ha vågat, särskilt när det har med hans kvinnor att göra. En väldigt modig ung kvinna anser Sue Ellen. Nu känner hon en saknad känsla av Jamies närhet. Jamie dog i en olycka vid bergklättring. Hon suckar dystert åt tanken att hon förlorade en sådan bra vän. Hon mindes rättegången mellan Jamie och hennes partner Cliff och bröderna Ewing om att dela Ewing Oil p.g.a. ett oupptäckt, gammalt avtalsdokument. Hon hoppades på Jamies och Cliffs seger över Ewing, som en hämnd mot J.R. Så blev inte fallet för att de förlorade. Sue Ellen skakar på huvudet.

Den kvällen. J.R. var återigen den onde som Sue Ellen mest hatade. Han anklagade henne framför familjen till allt annat som olämplig mor. John Ross var sjuk den dagen och hemma från skolan och Miss Ellie ville inte störa Sue Ellen som var på sin terapi. Därför anklagade J.R. henne för det. Typiskt J.R. tänker Sue Ellen. Den ännu mer onde J.R. som gjorde allt för att knäcka henne. Sue Ellen kände sig så nere. Det var svårt att motstå alkoholen när hon befann i detta tillstånd. Hon lyckades avstå. Därefter mådde John Ross bättre tills den morgonen hade han magont. Sue Ellen kände han var lite varm och lät honom stanna på skolan men sedan sa John Ross att han kände sig bättre. Sue Ellen trodde allt var okej så hon lämnade honom hemma för dagen i Miss Ellies hand när hon har sin terapi på institutionen och sedan shoppning. Hon skulle inte lämnat honom den morgon tänker Sue Ellen för allt skulle ha sett annorlunda då.

John Ross fick magont igen och fördes till akuten. Blindtarmsinflammation.  J.R. fick reda på vad Sue Ellen gjorde denna dag. Han gick åt henne väldigt hårt och återigen anklagade henne för dålig mor och allt annat som gick fel i hans liv. Sue Ellen såg alkoholen stå där framför henne. Frestelsen. Hon började klandra sig för det som hänt. Hon kunde inte motstå det. Hon orkade inte längre. Hennes värld rasade samman. Hon tog en liten klunk. Det kom fler klunkar. Återfall. Sue Ellen tänker att hon var så svag igen denna kväll. J.R. lyckades den här gången, suckar hon. Han klargjorde för henne att han inte ville ha ett fyllo till fru, att han ville ha skilsmässa och att han inte ville ha henne hemma på Southfork. Hennes värld rasade samman igen. Frestelsen och den gamla alkoholisten Sue Ellen kom tillbaka.

J.R.:s syfte bakom det var att underlätta honom att vinna vårdnaden om John Ross och få vara fri med kvinnan Mandy Winger som han hade träffat, även under tiden när han hade en affär med Serena. Mandy i början träffade J.R. på order av hennes f.d. pojkvän Cliff Barnes för spionagets skull men sedan fick hon nog av Cliffs besatthet så inledde hon förhållandet med J.R. Sedan krävde hon att J.R. skulle gifta sig med henne. Typiskt J.R., tänker Sue Ellen återigen och börjar känna den gamla ilskan krypa längs inuti sig.

– Bourbon med isbitar, ropar J.R. glatt

Sue Ellen vänder sig mot J.R. och ler stelt.

– Jag vet det.

Hon vänder sig tillbaka och häller whisky i glaset. Hon suckar tyst. Hon mindes hennes oplanerade samtal med Mandy på restaurangen. Samtalet som fick henne vakna och förvandlas till den nya Sue Ellen. Därför att hon insåg att J.R. hade manipulerat och skvallrade saker om henne för Mandy. Det gillade inte hon. Sue Ellen visste förr eller senare J.R. skulle lämna Mandy men Mandy slog vad om att det aldrig skulle hända. Därefter uppstod den nya Sue Ellen. Den som var fastbesluten, hämndlysten och målmedveten. Tärningen var kastad, det fanns ingen återvändo. Hon tänkte leka hans spel. Falskspelet. Det var dags för honom att känna det han förorsakade. Hon slutade dricka. Hennes allra sista återfall någonsin, tänker Sue Ellen, för hatet blev hennes nya ersättning. Hon vägrade lämna Southfork, annars skulle det se ut som om J.R. vann. Som hämnd. Det klargjorde hon för J.R. som på andra sidan försökte övertyga Mandy att Sue Ellen skulle komma att lämna Southfork när som helst och begära skilsmässan. J.R. insåg att hans plan misslyckades när Sue Ellen nobbade vodkan från honom så han försökte hitta annat sätt.

Under tiden i hemlighet köpte Sue Ellen ett litet företag och ägde 90 % av det. Hon arbetade tillsammans med en manlig kompanjon Mr Valentine. Det var i damunderklädselsbranschen. Planen var att kallas sig som Mr Valentine, som hennes kompanjon hette. Företaget var Valentine Lingerie. Ingen förutom hennes manlige kompanjon och få visste vem den verklige ägaren ”Mr Valentine” var, inte heller att ”Mr Valentine” var en kvinna. Kompanjonen representerade henne. Sue Ellen njöt varje sekund. Hon lyckades nappa J.R.:s älskarinna Mandy som deras modell. Hon visste att sådant skulle göra J.R. upprörd. Han har en gång sagt att tjejer som poserade för sådana erotiska bilder var slampor. Sue Ellen ler åt minnet den morgonen då hon tog med tidningen till frukostbordet med familjen Ewing. Hon visade honom reklambilden på erotiska poserande Mandy. J.R. stelnade till när han såg bilden och försvarade Mandy när Sue Ellen citerade hans åsikt. Sue Ellen hånskrattade för hon visste att J.R. gillade slampliga underkläder men bara så länge det var i sovrummet. Han tänkte aldrig dela Mandy med världen.

Tiden gick. Valentine Lingerie växte expansivt, och Mandy blev enormt populär. Sue Ellen tog nästa steg mot hennes mål. Hon lät Mr Valentine avslöja sig på en planerad TV-intervju som skulle om två veckor senare utsläppas. Mandy fortsatte ignorera J.R. och hans vädjan. J.R. förstod att han var på väg att förlora henne. Mandy erbjöds ett stort filmkontrakt och funderade starkt på det. Men Mandy ville hellre ha J.R. och lät honom besluta åt henne. Hon var villig att ge upp allt, bara om J.R. lämnade Southfork och hon blev hans nästa fru. De visste att det aldrig skulle komma att hända och gjorde slut.

Före Sue Ellen visade TV-intervjun för J.R. överraskades Mandy av Sue Ellen på plats när hon hade skrivit på kontraktet. Hon var där för att gratulera till hennes nya karriär. Hon var tydlig med att hon inte vann utan behöll det hon har, J.R., när Mandy anklagade henne för att hon vann. Men Sue Ellen tackade henne och berättade att hon gjorde Mandy en tjänst. En ny karriär. Mandy fick reda på att Sue Ellen var den verkliga Mr Valentine och det var för att bli av med henne. Sue Ellen betonade att i det ögonblicket Mandy blev Valentineflickan var det redan över mellan Mandy och J.R. Hon anklagade Sue Ellen för att hon hatade henne så mycket men besvarades att Sue Ellen aldrig hatade henne och att hon borde ha vetat att J.R. aldrig skulle lämna Sue Ellen för annan och att hon aldrig skulle vara lycklig med J.R., gift eller inte. John Ross var den mest viktiga för honom. Mandy insåg att hon hade rätt. Sue Ellen lyckönskade henne och fick ett erkännande av henne att hon tycker det var skamligt av J.R. som inte uppskattade att han hade Sue Ellen.

Det var sant, tänker Sue Ellen, och häller några isbitar i J.R.:s drink. Hon tänker på kvällen då hon visade videon för J.R. Han tappade tålamod när programmets pratade om den framgångsrike Mr Valentine. Han fick sitt livs chock när Mr Valentine visade sig i egen hög person. Det var hans egen fru. Han stirrade på henne. Han var slagen. Sue Ellen visste att hon vann spelet när J.R. log stelt och gav henne hans heder. Hon sade till honom att hon har haft en bra lärare. J.R. förstod att hon menade honom och han tackade.

Hans min den kvällen var oförglömlig och hämnden var så ljuvlig kan Sue Ellen minnas och kunde inte låta bli att le. Hon går tillbaka till J.R. med drinkarna.

– Din drink.

– Tack.

Efter att J.R. kände till Mr Valentines identitet fann han en ny attraktionskraft mot henne, som den nya Sue Ellen. En kvinnlig motsvarande J.R. Efter när J.R. har blivit skjuten i ett lyckat försök att rädda John Ross från kidnapparen återförenades Sue Ellen och J.R. För första gången i hennes liv erkände hon för J.R. att hans ex var det vackraste hon sett och det bästa som har hänt hennes företag, det fanns ingen som kunde ersätta hennes plats när Mandy lämnade Valentine Lingerie. Sue Ellen talade om för J.R. att Mandy var den första J.R. brydde sig om jämfört med hans tidigare kvinnor förutom Sue Ellen men han förtydligade för henne att han trots det lät Mandy gå men inte henne. Ett tag senare återvände Mandy i ett försök att få tillbaka J.R. men det var omöjligt för att J.R. älskade bara sin fru. Sue Ellen vann tillbaka J.R. för första gången. Något hon aldrig genomgick tidigare i sitt liv för att det brukade vara J.R.:s område.

Det sorgliga med fallet var att hon måste spela spelet på hans nivå och förändra sig till denna kvinna som motsvarade J.R. för att kunna vinna det samt delvis för att vinna tillbaka hans uppmärksamhet tänker Sue Ellen. Hon trodde att hon hade J.R. men som följande efter deras återförening bedrog han henne igen med en annan, Kimberly Cryder, för Ewing Oils skull då hotet mot företaget dök upp. Den gamle J.R. var återigen tillbaka. Hon suckar tyst åt det minnet då hon fick reda på hans svek för oräknade antal gånger. Det var ögonblicket då den nya Sue Ellen slutade kämpa, istället för att kämpa för honom hämnades hon på honom på nytt. Den här gången gällde det enbart som var att krossa honom så mycket hon kunde. Hatet, istället för alkoholen, livnärde Sue Ellen sig på när hon ”förlorade” J.R.

Sue Ellen tittar på J.R. Den enda mannen som hon återvände till många gånger och gifte sig med två gånger, men ändå svek han henne för oändligt antal. J.R. Ewing. Ingen kunde rå på honom för den han var. Hans manipulering, hans falskspel. Sue Ellen har frågat sig många gånger varför hon återvände till honom med vetskap om hur han var. J.R. som var hennes svaghet, hennes beroende. Inte bara Sue Ellen som ifrågasatte sig varför hon återvände till honom utan även andra som Pamela Barnes Ewing och Clayton Farlow, som var Dustys morbror. Dusty Farlow. Cowboyen, tänker Sue Ellen leende, hennes räddare långt före Don. Familjen Farlow, som var lika mäktig som familjen Ewing, hjälpte henne i hennes kamp om vårdnaden om John Ross och hennes första skilsmässa från J.R. Hon tittar fortfarande på J.R.

J.R. verkar nervös. Sue Ellen blir det också för det är något ovanligt av J.R.:s sida. Hon vet inte vad han har att säga henne. Hon kan känna sitt blod banka i kroppen lite. Det är som om tiden står stilla i några sekunder.

– Sue Ellen.

Sue Ellen tar en stor klunk av sitt glas sodavatten och tittar glatt på J.R.

– Ja, J.R.?

 

…fortsättningen följer…

 

John Ross Ewing III

Kategori: Dallas

 
 
 
John Ross Ewing III, som ni kan se hans namn, är sonen till J.R. och Sue Ellen Ewing. I gamla Dallas kan man se att han börjar likna sin far J.R. beteendemässigt men har fortfarande kvar godhet som sin mor Sue Ellen. Sedan i nya Dallas brås John Ross tyvärr som sin far för det mesta.
 
Namnet John Ross Ewing III är den tredje generationen. Hans farfar och far heter John Ross också men farfadern kallas för Jock och fadern för J.R. medans John Ross inte har något smeknamn.
 
I bilden nr 2-3 spelades karaktären av skådisen Omri Katz i sju år (säsong 7-14 - 1983-1991). Katz reprisade sin roll senare i den första filmen också. Sedan ersattes Katz av Josh Henderson i nya Dallas, antagligen för utseendes skull.
 
spoilers... (läs inte om ni inte vill veta om händelserna i gamla Dallas)
Det roligaste historien som ni bör känna till ang. tiden före John Ross ankomst. Jaa.. I säsong två var det spänt mellan J.R. och Sue Ellen för hon fick reda på att J.R. har bedragit henne i säsong 1. Som hämnd gick hon ut med några män. En av dem var Cliff Barnes! När Sue Ellen fick reda på att hon var gravid föll hon i depression och drack mycket i vetskap att J.R. eller Cliff kunde vara pappan till barnet och att Cliff svek henne då J.R. hotade att krossa Cliff om han inte lämnade Sue Ellen.
 
I alla fall, månader senare prövades faderskapstestet då Cliff avslöjade för tidningarna att han var pappan till John Ross och ansåg sig ha rättighet att ha vårdnad om honom också. Precis helt typiskt Cliff förstås för han ställde till sådan scen för familjen Ewing och systern Pam! Liksom hans varumärke, haha. Iallafall, det gjorde J.R. väldigt förbannad och anmälde honom för förtal trots att han redan kände till Sue Ellens intima förhållande med Cliff. Egentligen ville han inte att hans föräldrar och andra skulle få veta att Sue Ellen låg med Cliff och att John Ross kanske inte var hans son. Han ville hans äktenskap skulle utses som det perfekta men så var inte det verkliga fallet. I väntan på svaret oroade J.R. sig hur han skulle hantera om han inte var pappan. Svaret från resultatet tydde på att J.R. är den biologiska pappan. Ni anar inte hur glad han blev över att barnet är av hans eget blod och kött och därefter skulle göra vad som helst för sonen under hans uppväxt. J.R. hade före dess hållit John Ross på avstånd i vetskap att han kanske inte är pappan. Han och Sue Ellen har inte lyckats att bli med barn i sju år. Före John Ross föddes inlades Sue Ellen på behandlingshemmet av J.R. för hennes alkoholmissbruk. När John Ross föddes var det inte direkt en mor-son-relation. Sue Ellen var då fortfarande i depression och höll sin son på avstånd precis som J.R. Men några månader senare växte de moderliga känslor fram hos Sue Ellen och hon värderar sin son mycket högt.
Spoilers klara
 
 
 
 
 
John Ross (alltså i nya Dallas) är inte direkt bland mina favoritkaraktärer men det kan hända att jag faller för honom i de kommande säsonger. Who knows, haha.
 
 
 
 
 

Vad är Dallas och Ewings mest kända för?

Kategori: Dallas

jaa...bland annat slagsmål och så.
 
 Det finns många kul slagsmålscener i de två klippen men självklart det finns hemska.
 
Kul scener - T.ex.:
spola till eller vänta tills tiden:
00:16 - J.R. och Sue Ellens andra bröllop. Cliff kunde inte låta bli att dansa med J.R.s brud, hehe. Se sedan vad det ledde till, haha.
01:28 - Cliff provocerade J.R. på balen. Jaa, det ledde till.... som vanligt. :)
08:04 - Bobby var helt ursinnig på J.R för något han gjorde. Som vanligt får J.R. stryk av Bobby varje gång han gjorde något dumt.
09:26 - samma
Hemsk scen:
06:44 - Nicholas Pearces slagsmål med J.R. som tog hans liv.
 
Nästa klipp...haha... innehåller många örfil och även slagsmål som vanligt.
T.ex.
00:08 --> 00:27 - örfilscener
01:44 - Cliff förolämpade J.R.s kvinna och så fick örfil av henne, därefter slag av J.R. haha så kul.
04:00 - Cliff gjorde J.R. väldigt förbannad. J.R. slog honom men sedan fick örfil av Cliffs syster Pam istället. Som vanligt. ;-)
07:57 - Bobby och Rays barslagsmål med andra. Helt normalt.
11:55 - Cliff fick stryk på restaurangen. :p Haha, titta närmare på hans ansiktuttryck.
12:55 - J.R. lyckades få hans styvfar Clayton bli ursinnig på honom och fick stryk av honom. Det slutade med att Clayton fick åka till akuten istället. :p
 
Synd att texten inte finns annars skulle det ha gjort dem mer roligare att titta på.

The Legend of Dallas

Kategori: Dallas

 
 
J.R. Ewing, den största legenden i TV:s historia.
 
 
Jag ska ta upp om vad hans mest kända kännetecken såsom varumärke är:
 
* hans ondsinta leende
* hans cowboyshatt
 
* Hans charm (t.ex. när han uppmärksammar kvinnor)
 
* Hans törst efter makt och pengar
 
* Hans sexaptit (Sant, haha..)
 
* Hans falskspel (såsom bl.a. manipulering)
 
* hans drickande - whishey/bourbon

Fanfiction: Sue Ellen och hennes dagdröm

Kategori: Dallas

Tid och rum sker i början av den kommande andra säsongen av nya Dallas (eller man kan säga sextonde säsong), hos Sue Ellens hem. Allt är bara fiktivt, så ni vet. ;-) varning för spoilers om ni inte vill veta vad hände i gamla, även i nya Dallas. Ni väljer. :)
 
 

Sue Ellen och hennes dagdröm
av Malin Lindén

 

Sue Ellen sitter på sin nya soffa i vardagsrummet och beundrar inredningen på huset. Hon tittar omkring sig. Hon funderar på hur långt hon har åstadkommit under sitt liv när hon får syn på gamla fotografiet av 14-årige lycklige John Ross, skrattande tillsammans med Don. Don Lockwood, hennes andra ex-make. Hon ryser i huden av tanken på att hon hade haft tre misslyckade äktenskap bakom sig. Två gånger (1970-1981, 1982-1988) hon gifte sig med J.R. Ewing, som är far till hennes son John Ross. Därefter med Don (1990-1996). Hon älskade Don så mycket att det gjorde ont i hennes hjärta men hon älskade honom inte på samma sätt som hon gjorde med J.R. som är hennes livskärlek. Hennes "den rätte". Det sårar henne djupt att J.R. var omöjlig att leva med. Man måste hela tiden spela hans spel och leva upp till hans förväntningar. Han har faktiskt några goda sidor men att kunna komma åt dem måste man borra, nästan precis som om man vill ha oljan. Det knäckte nästan henne. Han var anledningen till att Sue Ellen var f.d. alkoholist. Hon var alldeles för svag för honom. Hon älskar honom fortfarande och kommer alltid att göra det. Hon visste att J.R. älskade henne mycket men deras äktenskap inte höll längre p.g.a. den sådan han var.

Varför han kunde inte vara mer som Don har Sue Ellen frågat sig tusentals gånger och det alltid lämnade henne obesvarat. Men en sak Sue Ellen är helt säker på som formade J.R. till den han är. Familjeföretaget Ewing Oil. Det var att vinna och vara bäst hela tiden. Han prioriterade företaget och John Ross först framför henne. Hon var ledsen över att hon inte kunde ha hel J.R. hos sig utan måste dela honom med andra. Det vägrade hon i början för hon ville ha ett monogamäktenskap med honom men kravet var helt omöjligt för J.R. i långsiktigt sett. Hon fick utstå med hans falskspel bestående av allt som lögn, svek, otrohet och manipulering.

Sue Ellen suckar åt tanken att de "bedrog" varandra många gånger. När Sue Ellen kom på J.R. med annan kvinna hämnades hon tillbaka honom genom att träffa andra eller annan hämndaktion. Värst av allt var att han bedrog henne med hennes lillasyster Kristin. Hon tänker på Kristins olyckliga slut. Hon mördades. Ingen visste vem mördaren var. Det skulle aldrig hänt om hon inte träffade J.R. Sue Ellen föreslog öppet äktenskap först, J.R. hade svårt för det i början men gick med på det. Typiskt J.R. tänker Sue Ellen att alltid varje gång när J.R. fick kännedom om Sue Ellen träffade andra män var han liksom svartsjuk, spionerade på dem och så tillslut knäckte dem. Det alltid slutade med att de lämnade Sue Ellen motvilligt eller att hon återvände till J.R. Hon tänker bakåt i tiden på en man före Don, Nicholas Pearce. Hon kunde haft ett lyckligt liv med honom om det inte vore hans slagsmål med J.R. på balkong som tog hans liv. Han föll mot döden. Åh, Nicholas, tänker Sue Ellen lidande. Han ville så gärna hjälpa henne att finna John Ross som J.R. gömde. Det har alltid handlat om hämnd och hat. Varför bedrog J.R. henne varje gång när han lyckades få tillbaka henne? Varför det måste bli så, suckar hon. Hon och J.R. kunde haft ett underbart liv, om Ewing Oil inte funnits… eller om hon inte gifte sig med honom… eller om hon inte har deltagit på tävlingen och vann Miss Texas som var platsen de träffades.

Det enda bra hon fick utifrån äktenskapet med honom är sonen John Ross. Att leva med J.R. fick henne att växa upp snabbt och bli självständig. Tack vare J.R. blev Sue Ellen sådan målmedveten och bättre människa. J.R. kunde utses som en otrolig lärare, men på det sorgliga sättet.

Sue Ellen suckar åt tanken men blir glad av att hon valde det avgörande beslutet som är att flytta till London med Don. Han var en god man i hel motsats till J.R. på alldagligt sätt och var hennes ljus som förde ut henne ur mörkret. Mörkret var hennes förflutet. Det återkopplade henne till hämnd, ilska och hat som hon upprepande kände för J.R. Don fick henne släppa taget om det. Don var den enda man som J.R. inte lyckades knäcka. Han stod emot J.R. och försvarade Sue Ellen hela vägen. När John Ross valde att stanna i Dallas hos sin far stack det verkligen i hennes hjärta. Hon ville inte lämna honom där. Sue Ellen slets inuti sig mellan att behöva lämna John Ross och följa med Don. Hon var tacksam över att John Ross var ett så förstående barn som gav henne hans välsignelse åt att följa efter Don. Ännu bättre var när Don och John Ross kom överens så bra.

Sue Ellens ögon fylls av tårar när hon mindes att hennes dröm gick i uppfyllelse då John Ross några år senare bestämde sig att lämna Southfork för att bo hos henne och Don i London för gott. Sådan situation Sue Ellen aldrig har genomgått tidigare utan alltid lät honom stanna hos J.R. på Southfork för han ville trots att hon vann vårdnaden om honom tre gånger. Hon var så mån om hans önskemål och välbefinnande. Hon kunde inte klandra J.R. för det. J.R. var en underbar far. Det är det J.R. är bättre på än som make till henne. John Ross är den enda som hon och J.R. kan lägga stridsyxan på hyllan för. Sue Ellen suckar fortfarande tungt åt tankar att livet med den gamle J.R. inte blivit som hon tänkt sig.

Hon ler lättat åt tanken på de sju åren hon hade haft tillsammans med Don. Sue Ellen fick en nystart med ny chans att utveckla hennes identitet i lugn och ro under tiden med honom. Sådan chans hon aldrig fick efter hennes två skilsmässor från J.R. Utvecklingen skedde alltid under övertaget av hat. Nu när hon var med Don gällde enbart kärlek. Något hon nu uppskattar för. Det gav henne styrka och ett nytt perspektiv på livet. Det är hon så tacksam för. Hon känner sig ledsen över skilsmässan från Don men visste det var det rätta som hon kom överens med Don om. Hon vet en sak helt säkert. Äktenskapet med Don är inte ett misstag. Det var något som hon behövde i sitt liv för att läka hennes sår från äktenskapet med J.R. och att stabilisera hennes liv. Hon glömde aldrig dagen för femton år sedan då hon återvände till Dallas med John Ross efter skilsmässan från Don var att hon visste vad hon vill göra med sitt liv. Att arbeta med välgörenhet. Hon gjorde det. Nu kan hon föreställa sig sin nya framtid. Kanske som Texas blivande guvernör.

Sue Ellen helt plötsligt dras tillbaka till verkligheten när hennes hemhjälp ropar efter henne.

- Mrs Ewing, det kommer någon här. Ska jag? Mrs Ewing?

Sue Ellen är helt borta i sin dagdröm, och kunde inte komma på något annat än det att svara. Hon ropar tillbaka.

- J... Ja, jag är här i vardagsrummet.

Sue Ellen kan inte förstå varför hon inte frågade vem besökaren är, inte heller att hennes hemhjälp talade om vem. Hon drar en gissning på att det är Ann Ewing. Tredje fru till J.R.:s yngste bror Bobby Ewing. Ann har sagt nyligen att hon tänkte komma på besök snart. Hemhjälpen har faktiskt inte träffat henne så det kanske är därför tänker hon.

Nu kan besökarens fotsteg höras närmare vardagsrummet. Men Sue Ellen blir nu bekymrad av att fotstegen inte låter som Anns. Innan Sue Ellen vet ordet av vem besökaren är lämnas ett småskrattande glatt ljud sig ifrån besökaren.

- Väldigt fint hus du har här, gumman. Men inte lika mycket fint som på Southfork.

- J.R.

Han står där med hans leende. Godsint. Han tittar på henne mjukt. Han småskrattar avslappnat. Inte som den gamle J.R. Ewing utan den nye. Hennes livskärlek. J.R. Ewing.

J.R. Ewing har på de senaste åren fallit i depression sedan han förlorade Ewing Oil och var omöjlig att pratas med. Han sattes på ålderdomshemmet av hans bror Bobby. Det var inte likt honom. Han satt där tyst i sin egen värld. Trots det var det bättre för oss alla och för honom med för att så länge den gamle J.R. fanns kunde han förstöra allt han rörde vid. Väldigt sorgligt men sant tänker Sue Ellen. Han var så målmedveten och smart, på vis och ondsint sätt. Han ville alltid ha det han inte kan få.

Hon glömde aldrig kvällen för ett år sedan på välgörenhetsfesten då hon arbetade som värd för insamlingen av pengar åt cancersamfundet. J.R. har då vaknat ur depressionen och kom dit med John Ross tänkt som överraskning för alla. Sue Ellen trodde aldrig sina ögon när hon såg honom framför sig, som var kry nog att lämna ålderdomshemmet. Han log samt berömde henne för hennes arbete och sa han var glad för hennes skull. Hon tappade orden när han sade det. Därefter träffade Sue Ellen honom några gånger. Hon visste att alla alltid var ute efter något så hon frågade ut honom det rakt. Allt J.R. ville ha är en nystart. Hon hörde J.R. säga till hans ärkefiende sedan många år Cliff Barnes att han är en förändrad man. Hon har frågat sig och andra om J.R. verkligen har förändrats. Hon trodde det åtminstone. Tills J.R. lämnade kvar John Ross i en inofficiell skandal inom familjen, försvann någonstans tillfälligt och var onåbar. Hon är så van vid att han förstör hennes och andras liv men rasade över att han gjorde så mot John Ross. Tillräckligt att ge honom örfil. Det gjorde Sue Ellen. Det kändes väldigt bra anser hon. J.R. ville fortfarande bli bäst i världen och ta tillbaka det som var hans.

Katastrofen han lämnade John Ross i som var nära att inte få henne kandidera till guvernör. Hon tänkte avstå p.g.a. hennes handling hon var besviken på sig för. Hon var tvungen att muta en läkare för att kunna frige John Ross från åtalet för mordet men det mutat lyckades döljas med hjälp av Ann. John Ross var visst oskyldig men hade inte tillräckligt bevis att bekräfta hans oskyldighet. Helt tur att hon hade Ann tänker hon och att tack och lov att polisen tillslut hittade det riktiga beviset som frigav John Ross. En guvernör med gott samvete och lojalitet mot demokrati som Sue Ellen tänker förbli. Inte låta någon tvätta pengar genom hennes organisation. En mor skulle göra vad som helst för sitt barn, som Ann har sagt till henne. Det är rimligt men skulle inte behöva hända om J.R. inte ställt till det tänker hon och suckar.

Hon är besviken på J.R. Men kort senare gjorde J.R. något ovanligt av honom. Han offrade den enda viktiga saken i hans liv. Han gav den tillbaka till Bobby, i juridiskt sett. Southfork, hans enda arvsrätt. Kan han möjligen ha förändrats på riktigt? Hon tänker att hon fortfarande måste se upp för J.R. och vara på sin vakt.

Sue Ellen tittar tyst på J.R. som om han vore osynlig för henne.

- Gumman?

 

 ----

Ja, min fantasi tar slut vid det här. Det kan nog bli en fortsättning, bara om jag känner för det. :-) Ja, nu har ni en bild av vem Sue Ellen är som person. Låter det otroligt hur hon genomgick? Ja, helt.