themalinwood

Handlingen från bokens omslag:
"Vi befinner oss i sent sextiotal och i början av sjuttiotalet - det är den sexuella frigjordhetens tid. Julia Andersson är en ung, engagerad textilkonstnär och brinnande feminist. Hon har redan hunnit utmana många fördomar om hur en kvinna ska vara. Hon lever tillsammans med den betydligt äldre Rune i ett förhållande som omvärlden ser på med intresse och avund - här är paret som ger varandra frihet och som pratar sig igenom alla vardagens problem ...

Julia älskar sitt konstnärskap och hon älskar Rune, men hon har också en längtan efter något annat. Av en slump träffar hon Hubert Meyer, karismatisk, förmögen och inflytelserik. En underlig kärlekshistoria tar sin början. Julia vill ha Hubert Meyer, men samtidigt fylls hon av ångest inför deras korta möten. Julia lever i skärningspunkten mellan Runes krav på trohet och tidsandans krav på frihet. Hon resonerar om sin längtan med Rune, och deras relation sätts på prov men framför allt resonerar hon med sig själv."

Onsdagen förra veckan, tack vare när jag skulle vänta på bussen i Våghustorget och det var 25 min kvar någonting och jag tänkte inte stå i väntan ute så tog jag en snabb koll på Akademibokhandeln. Därinne på butiken var det en del böcker kvar från rea, jag kollade runt och fann den här boken. Den fångade min uppmärksamhet helt enkelt med sin ovanliga rubrik och svartvitt bild i omslaget som på något påminde om en gammal tidperiod. Därför kunde jag inte låta bli att kolla handlingen på baksidan. Jag hade rätt, det utspelades på 70-talet i Stockholm, låter härligt och spännande tänkte jag när jag läste handlingen. Det var då den sexuella frigjordhetens tid. Dessutom nämner den om frestelsen till otrohet och en underlig kärlekshistoria som lockade mig. Jag köpte den för 69 kr, ett okej pris eftersom på CDON det var 49 kr men räkna med fraktpris 29 kr så det blir ändå ungefär samma pris.

En blandning av "wow!" och "oj!" var min tanke när jag läste ut boken och var ännu häpen när jag läste författarens efterord. Boken är en självbiografisk debutroman! Det innebär att den är delvis baserad på en sann historia som i boken var förklädd med en annan handling. Boken hon skrev på 70-talet (1973-74) men sedan låtit den ligga i byrålådan fram tills några år sedan. Hennes första bok egentligen om hon hade publicerat den direkt efteråt, hon har skrivit runt tjugo böcker.

Karaktären Julia Andersson är i själva verket författaren Åsa Moberg. Det är hon på omslagsbilden, vilken pudding! Moberg, född 1947, är faktiskt känd (det är ni inte ensamma om, jag visste inte heller vem hon var förrän nu), särskilt på hennes tid under kring 70-80-90-talet och för hennes starka åsikt bl.a. om äktenskapet och kvinnors rättigheter. Hon har varit skribent vid bl.a. Aftonbladet som 20 åring vid 1968 och Sverige Radio, är författare och översättare.

Rune i boken är synonymt med hennes dåvarande sambo, naturfotografen Tor-Ivan Odulf som hon träffade vid 17 års ålder. 17 år i ålderskillnaden, hon 17 och han typ 35. Coolt....? :) De var aldrig gifta utan sambo i 25 år fram till Tor-Ivans död 1988. I boken beskrevs Julias och Runes äktenskap som jämställt och lyckligt men jag anser det var Rune som var dominant för han bl.a. fattade de flesta beslut åt Julia. Julia är otroligt intelligens, självständig, engagerad och tuff utanför, men ganska förvirrad och osäker i förhållandet med Rune gällande b.la. sex, sexuell tristess och fria kärlek.

Åsa Moberg i början av 70-talet

Jag tyckte iallafall det var synd att Moberg inte publicerade boken direkt när hon skrev klart boken, jag kan föreställa mig en ganska stor uppmärksamhet boken skulle få på 70-talet än idag eftersom det var den sexuella frigjordhetens tid. eller jag vet ej, jag är ju 90-talist. :) Men nu när boken publicerades vid 2011 fick den uppmärksamhet mest för att hon har väntat i 37 år med att publicera boken, för unika känslan av tidsandan från 70-talet i Stockholm och även för att det är ingen hemlighet längre att Julia är förklädd Åsa Moberg och Hubert Meyer en av Sveriges kända, färgstarka kulturprofiler, Harry Schein född 1924, död 2006.

Harry Schein?! tänkte jag när han nämndes i efterorden. Första gången jag hörde talas om Harry var 2006 då tidningarna spred nyheten om hans död och även om hans arv som blev omstridd och det ledde till domstolen. Arvstvisten om Scheins 30 miljoner kronor mellan Harrys älskarinna (sedan 90-talet) Eva Fischer och grannarna Baldring.

Egentligen skulle inte Mobergs och Scheins identitet avslöjas i boken när hon höll på att skriva historien, därför unga Moberg var så noggrann med att förkläda deras historia med annat namn, arbete, bl.a. I boken är Hubert Meyer chefen för Moderna museet men i verkligheten var Harry Schein chefen för Filminstitutet (han var en av dem som grundade svenska Filminstitutet 1963) sedan 1963 till 1978. Det var hans förtjänst att svenska filmkulturpolitik blommade fram och kanske framgångsrik idag eftersom han bidrog till att filmreformen trädde i kraft vid 1960-tal d.v.s. avtalet mellan staten och filmbranschen ang. pengastöd.

Harry Schein på 60 eller 70-talet

Sanningen om deras affär kom fram när Moberg skrev några sidor om honom i hennes tidigare bok 1996, Simone och jag. Sedan dess har hon grubblat kring vad hon skulle göra med den outgivna roman. Hon ville gå vidare så hon skickade manuskriptet till hennes förlag. Om de inte gillade den så tänkte hon lämna boken bakom sig. Reaktionen blev stort positiv, förlaget blev så förtjust och ville publicera den men enbart göra några förstrykningar av texten först, ingen ändring eller redigering eller så. Wow, så hon måste vara en jäkla bra författare redan som typ 25 åring! Varför hon inte lät karaktärerna ha sina riktiga namn är ju för att de var redan förklädda och omgjorda, svarade Moberg i intervjun med DN 2011.

Ca 21-åriga Åsa Moberg mötte ca 44-årige Harry Schein för första gången var precis i slutet av 60-talet då hon var inbjuden som gästtalare på Publicistklubben ang. något tema och hon fick mycket stryk av andra. Det var där Harry kom in i bilden, han tog henne i försvar och därefter hördes det inte mer något kritiskt ord mot Moberg. Hon mindes inte vad han sa men var så överväldigad av att en så känd person försvarade henne så där. Hon berättade för sin dåv. sambo som i sin tur uppmanade henne att skriva ett tackbrev till Harry. Hon skickade brevet till honom, antagligen i samma stund Harry skickade ett brev till henne också enligt Moberg. Därefter tog denna underliga kärlekshistoria sin början. Första mötet var 1969, enligt Moberg tog det några år innan hon till slut gick till sängs med honom. Det var 23 år i ålderskillnaden mellan dem. Ungefär precis var det så hur Julia mötte Hubert i boken. Hehe.

Det bisarra med boken tycker jag är att Julia/Åsa diskuterade om hennes längtan efter Hubert/Harry med sin egen sambo Rune/Tor-Ivan! Sambon lyssnade förståeligt och sa det var okej så länge hon inte låg med Hubert/Harry. Wow, vilken sambo! :) Om det vore jag då skulle jag dö av skuldkänslor, skulle inte ens våga att diskutera något om min längtan efter någon med min egen sambo! Men det gjorde däremot Moberg på 70-talet. Ärlighet i förhållande är alltid något bra egentligen men jag tycker det måste finnas någon gräns? :) Hon erkände också för sambon snart efteråt om att hon har legat med Hubert/Harry. Det gjorde honom rasande så klart och förbjöd henne att träffa Harry mer. Hon lovade sambon och sig själv att aldrig söka upp honom igenen ändå fortsatte träffa honom.

Iallafall, hon skrev manuskriptet, enligt Moberg var det delvis för som ett sätt att tala om för sambon att hon hade fortsatt träffa Harry Schein ändå trots löftet. Som svar och bestraffning vägrade sambon läsa boken, så bestraffade hon honom igenom att fortsätta träffa Harry. Haha vilket underligt förhållande... faktiskt! Kan inte förstå riktigt varför hon och sambon höll ihop ändå i typ 13 år till, fram till sambons död, nu när hon stannade hos sambon men fortsatte träffa Harry i smyg. Det beror troligen på deras starka kärleksband, trygghet eller något liknande. Kärlek... vad kan man rå för det...? Efter Tor-Ivans död 1988 övergick hennes och Harrys relation till en varm vänskap och han alltid oroade sig för henne, typ som pappa enligt Moberg.

Idag är Moberg gift med en möbelarkitekt Bror Boije sedan 2004. Hennes giftermål var som överraskning för alla. Hon tidigare har vägrat att gifta sig och tyckte äktenskapet var av ondo, d.v.s. hon var emot s.k. "kärnfamiljen", hon ville ha ett barnlöst, fritt, skapande liv. Det blev bara så berättade Moberg i intervjun med SvD, att kärleken klickade och bara några veckor senare förlovade hon sig med honom vid 56 års ålder, bröllop ett år senare. Haha... citatet "Kärleken övervinner allt" kanske stämmer bra. :)

Harry Schein är också känd för att ha varit gift med, en av Sveriges kända skådespelarskor, Ingrid Thulin 1659-1989. Thulin bodde i Italien en större del av deras äktenskap men han stannade i Sverige och fick pendla dit. Inga barn. Han har inget barn så ni förstår varför hans arv gick till Eva Fischer, haha.... Han umgicks mycket med "eliten", d.v.s. bl.a. socialdemokraterna, dåvarande statsministern Olof Palme och Ingvar Carlsson och filmregissören Ingmar Bergman. Det sägs att han har haft många kvinnor. En gift playboy? Haha! Harry var född i Österrike och sändes till Sverige av sin mamma för att komma undan nazisterna. Från som fattig 14-åring blev han till en inflytelserik, färgstark makthavare i Sveriges historia. Fascinerande människa, va? :)

Ingrid Thulin och Harry Schein

Olof Palme och Harry Schein

 

Det roliga var att när hon skrev boken och tvekade ang. publicering så gav hon den till hennes redaktör Karl Vennberg på jobbet och han blev så förtjust och var imponerad ang. porträttet av Harry som Hubert Meyer i boken och sa att sambon borde låna ut henne till Harry några veckor när Harry ville bjuda med henne på en resa långt bort. Det förslaget vågade hon aldrig framföra till sambon. Haha vilket vansinnigt å knäppt förslag om man framför till sin partner som hellre vill ha tvåsamhet och trohet. x) I alla fall, Harry fick läsa manuskriptet efter sambons död. Enligt Moberg, var han road men förbryllad över att förälskelsen yttrade sig som ont i mage. Det var ju ångest, berättade Moberg. Efter boken Simone och jag fick hon ett samtal av Ingmar Bergman som läste Simone och jag och frågade om att få läsa den outgivna boken. Inte så konstigt tänkte hon för Harry var en av hans närmaste vänner. Det visade sig att Bergman gillade den också precis som Karl.Två entusiastiska läsare hon fått, Karl Vennberg och Ingmar Bergman då boken inte ännu var utgiven.

Boken är verkligen jättebra men inte mästerverk direkt som andra säger. Jag gillar det sättet Moberg skrev på, mycket tydligt och jag älskar hur hon framförde Julias konversation med sig själv om sina tankar kring otrohet, att bryta sexuell tristess och fördomar mot hur kvinnor ska vara och händelser kring Julia. 70-talets känslan jag fått trots att jag är 90-talist. :) Det mest i boken som störde mig var tidshoppen emellanåt - omkastade kronologi som ibland förstörde spänning och gör en förvirrad lätt. Ibland var det svårt att hänga med. Det finns några få dialoger som inte är så tillräckligt bra, de kunde ha skrivits lite mer. Men annars i övrigt är boken fantastisk trots sin underliga kärlekshistoria. Ett absolut boktips!

Åsa Moberg, 2011

Jag säger bara...vilken underlig och vansinnig kärlekshistoria...! Vilka fascinerande personer Åsa Moberg och Harry Schein är, verkligen! Jag anser ändå att karaktären Julia borde lämnat de två gubbar bakom sig och levt sitt liv på egna villkor istället när hon slet inuti sig mellan sin trohet till Rune/Tor-Ivan och sin längtan efter Hubert/Harry, eller leva på egna villkor medan ha en affär med Hubert/Harry helt enkelt. x)