Ett episkt action-äventyr som utspelar sig till havs, i luften och på land medan vår planet slåss för sin överlevnad mot en överlägsen invasionsstyrka. Battleship är baserad på Hasbros klassiska spel.
Jaa. Battleship går i samma andliga spår som Transformers fast i vattnets plan typ. Skillnaden är att i Battleship framstår människor (flottan) som hjältar å medan i Transformers bekämpar goda sidan m hjälp av robotor som en del av deras hjältar.
Det jag gillar m filmen är att de är typ mer realitisk då de använder annat tekniksätt att försöka bekämpa utomjordingar som har överlägsen högteknologi. Utan ngt hjälp av robotor. Tänk er människor vs utomjordingar. Precis som i Battle: Los Angeles och i Cowboys vs Aliens ;)
Negativt är romantiska delen. Den kan lika gärna tas bort. Men ja så är actionfilmer. :p Py lite märklig är att invasionen bestod av typ fem utomjordiska skepp. Vfr inte 20 st? Så de "utplånar" mänskligheten snabbare = mer spänning? Hehe.
Jag betygsätter den (allmänt) typ lite svagt trea. Men i kategorin "actionfilm m sciencefiction" anser jag filmen är bla de bästa som har lyckats med hög spänning å är snygg gjord som liknande som Transformers så ger jag den en fyra. Handling är ganska fattigt som andra liknande filmer = inte förvånad faktiskt, för när den är mycket action. ;) Sådana brukar faktiskt bli mer häftig, spännade att ses på bioduken, än hemma. Rekommendera att se den på bio. Basljud, stor skärm. ;)
Tkr actionrullar m sciencefiction är svårt att betygsättas för när de är med mycket action men lite handling så jag betygsätter dem på olika sätt. Typ två katagorier, en för allmän som drama, komedi, osv då jag betygsätter dem på de vanliga bla som trovärdighet, handling, etc. Den andra är bara typ "actionområde m science fiction" då gäller det endast som spänning, specialeffekter och delvis (men inte alltid) handling. ;)
Rihanna, den kända sångaren, med i filmen är jag helt ovan att se men tkr hon passar bra i rollen iaf. Tuff kvinnlig attityd. Naturligtvis anser jag det finns bättre andra skådespelarskor än henne i denna roll. Tex Michelle Rodriguez. Ännu mer tuffare medan Rihanna typ mer "diva" och sötare...
Före jag gick på bio har jag liksom lite påverkats av andras recensioner som på Moviezine och SvD och GP, trots grym trailer, men filmen trots negativa kritiker, överraskade mig ändå. Så lyssna ej på andra utan gå dit å bedöma filmen själva! Tiden är lagom okej, 2 h 12 m.
Ja, nu återvänder jag t ett avsnitt av Smallville, sedan är det dags för TV kl nio - Greys Anatomy!
det kommer uppföljare till Captain America! Om... två år. Den 4 april 2014. Ja, låångt kvar dåså får man ha tålmodig och leva livet under tiden!
Det sägs också att regissören Joe Johnston inte kommer att regissera tvåan. På andra sidan misstänker man att han har valt någon annan trots att Captain America är populär. Verkar så att det är någon som han vill fortsätta med att regissera. Gissning: Jurassic Park IV. Det är tyvärr inte säkert men fansen hoppas verkligen det för de har väntat väldigt länge på fyran, som har förskjutits i nio år, någonting, av olika skäl.
"Acording to WorstPreviews, Joe Johnston isn't directing Captain America 2. This is interesting news especially considering the film was a big success, but it also could be good news for us Jurassic Park fans. They haven't given a reason for him not directing it, we just know that Marvel are already looking for other directors. We know that he wants to direct Jurassic Park IV, so there's a chance he has passed on Captain America 2 as the schedule crossed JPIV's. It's a small chance but it would be great if true." - www.jurassicparkiv.org.
Efter The Avengers kommer nya uppföljaren till Iron Man, nästa år. Därefter året är det Captain Americas tur. Verkar så att Marvel bjuder på en häftig Marvel-film varje år, haha.
Det bekräftar också att Catching Fire ska få ny regissör eftersom Gary Ross avstår. Hoppas really att de hittar en lämplig regissör som förstår filmen!!!
The Hunger Games Katniss Everdeen, en 16-årig medborgare från Distrikt 12. Hon försörjer hela familjen bestående av mor och lilla syster 12-åriga Primrose efter faderns död i gruvolyckan sedan fem år på tjuvjakt och svartförsäljningsmarknad. Varje år som regimens straff till de tolv distrikten för deras uppror för 74 år sedan ordnas Hungerspelen med två utvalda spelare från varje distrikt, en flicka och en pojke. Totalt 24 spelare mellan 12 till 18 år. Ett spel på liv och död, bara en kan bli segrare. Allt direktsänds. Distrikt 13 fanns men utplånades, används som varningsexempel om något distrikt gör om upproret igen. På slåtterdagen samlas alla ungdomar. Till kvinnlig spelare fr. distrikt 12 utvaldes Primrose Everdeen. Katniss syster! Att kunna rädda henne från det dödliga spelet tvingas Katniss offra sig som frivillig spelare och överta hennes plats. En begåvad jägare, skicklig prickskytt får de räkna med...
Fått spontant lust att skriva ett inlägg om den här. Äntligen efter ett långt tag.. Efter biobesöket (24 april). OMG, OMG tänkte jag bara när jag sett långa filmen, 2 h och 22 min. Lång tid och 125 spänn är det värt, absolut. En sevärd film med starka budskapen och tankeväckande reflektioner kring mänskligheten och mänskliga rättigheter. En otrolig samhällsskildring i en framtid dysutopia. Det är inte som andra filmer tex Twilight eller Harry Potter. Förlåt om ni känner er träffade. Hungerspelen slår dem. Självfallet bör man kanske inte jämföra dem pga. olika story. Hungerspelen fokuserar inte på "kärlekstradition" i första hand eller liknande som bl.a. Twilight har utan på hur de lever under ett fruktansvärt samhällestyre och på deras kamp mellan liv och död. Det är det som är centralt i berättelsen.
High five till det att vi har fått en tonårstjej till hjältinna, vilket brukar vara sällsynt i filmvärlden. Katniss Everdeen. En hjälte i olika form. Att försörja familjen. Offra sig för systern. "Rebellisk" attityd mot regimen. Kommer nog bli legendarisk framöver som det var för Ellen Ripley (spelas av Sigourney Weaver) från Aliens-serien och Angelina Jolie som Lara Croft från Tomb Rader. Jennifer Lawrence som Katniss Everdeen, Josh Hutcherson som Peeta Mellark, Liam Hemsworth som Gale Hawthorne och Woody Harrelson som Haymitch. Vet inte varför jag aldrig blir förvånad att Woody är otroligt bra på att vara alkoholist. Josh har verkligen blivit en ”mansaktig”, var alltid van vid att se honom som en ”pojkaktig” i hans tidigare filmer som Zathura eller Resen till mitt i jordens medelpunkt. Han har pi utvecklats mycket till jättebra skådespelare. Liam som brunhårig är jag ovant vid, haha, men trodde faktiskt att han skulle vara tja sådär trots hans roll i Last Song. Nej, han kan verkligen överraska. Fast man får inte se mycket av honom i filmen tyvärr, men i nästa film ja! Jennifer, vad ska jag säga om henne? En perfekt casting till Katniss!
Yeah, jag har också läst boken som filmen baseras på, av Suzanne Collins, en dag efter biobesöket! Egentligen har jag faktiskt tänkt börja med boken först men det blev filmen istället pga. längtan till filmen, ont om tiden och även för att bli överraskad å njuta av filmen. Boken jag köpte innehåller hela serien, tre böcker! S.k. trilogin. Fatta eld. Revolt. Bara för 69 kr på CDON runt i februari då jag beställde. Runt 900 sidor, någonting, genomförde jag på sju dagar! Så helsike bra! Besatt. Så nu är jag offentligt fans av Hungerspelen så räkna med min hysteri om serien framöver, ni och att flera inlägg om den ska komma också, hihi!
JAG HUNGRAR REDAN EFTER CATHCING FIRE! Fatta eld alltså. Om typ 1,5 år, går ej så. :-)
Soren, en ung tornuggla, är kidnappad av St. Aggies ugglor - en plats som ser ut att vara ett barnhem där uggleungar hjärntvättas till att bli soldater. Han och hans vänner rymmer till ön Ga'Hoole för att assistera dess nobla och visa ugglor som slåss mot armén som de onda härskarna av St. Aggie skapat.
Filmen utkom självklart för några år sedan. Igår passade jag på att se filmen för jag har den i bluray. Dessutom har vi en av våra teve som är 50 tum i plasma. Helt otroligt fantastiskt bildkvalitet av filmen det blev i plasma-bildskärmen. Man kunde få en liten känsla av att det finns lite 3D i bilden, alltså man kunde se hur långt "avstånd" figurerna ligger emellan. Detalj-, färg- och ljus-/kontraststyrka i dessa scener som flygande figurer i en massa vackra landskap, i slowmotion, att se smådetaljer i ugglornas fjädrar fladdra är otroligt. Allt som är på hög nivå att uppleva Blurays värld i 1080p i plasma. Underbart.
föreställ er ungefär denna bild i bluray (1080p) i plasma, jävla fint sitter det när ni ser den i verkligheten!
Visste ni att filmen var baserad på de tre första av de sex böckerna om Guardians of Ga'Hoole, av Kathryn Lasky? Kollade lite runt och hittade en del källor som man inte vet om de är pålitliga. Iallafall ett exempel, ni minns när elaka brodern Kludd tog Eglantine till St. Aggie? Ja, i boken stod det han mördade hans, Sorens och Eglantines föräldrar och sedan tog med sig Eglantine till St. Aggie. Natuligtvis lever deras föräldrar i slutet av filmen. Intressant är att de lät föräldrarna leva i filmen, inte som i boken. Kanske för barnens skull? ;) Lyckligt slut behövs i barnens värld, må ni tro? ;)
Eglantine
Ja. Jag är säker på att tvåan kommer, eftersom man såg ju Kludd överleva eldskogen eller vad man kallas det för och hans identitet som ugglakrigaren av Pure Ones föddes. Fast man vet ju inte om filmbolaget var nöjd med intäkterna av filmen och tänker satsa på en tvåa om dem för jag hittade inte någon info. Förhoppningsvis gör de det.
Filmen är en väldigt underhållande, snyggjord film och även en gullig. ;)
efter att få köpa biljettet, vänta, gå på bio, sitta i den röda stolen, luta sig bakåt och se...
... på The Avengers så klart!
Eftersom idag hade jag typ en liten filmmarathon. The Incredible Hulk (den med Edward Norton, 2008), sedan helt spotant valde jag att se vidare på Iron Man 1 (2008) och 2 (2010). Tack vare i slutet av The Incredible Hulk trodde jag aldrig mina ögon att jag verkligen har missat en scen, den sista scenen. Eller så råkade jag radera scenen helt bort ur minnet.
Alltså i den sista scenen dök Tony Stark (Iron Man, som spelas av Robert Downey Jr) upp på baren för att träffa generalen Ross som helt var deprimerad över nederlaget då han tappade bort Bruce Banner (Hulk) någonstans försvunnen och var orolig för sin karriär. Tony Stark kom fram och frågade honom om att skapa en grupp. Det var där den meningen jag förstod att han snackade om The Avengers, ett superarmé av SHIELD.
Hur som helst, jag kan fortfarande inte fatta att jag missade just det där. Jag tror nog att efter denna scenen återupptas jakten på Hulken så att The Avengers består av Iron Man, Hulk, Captain America, Thor och några till. Som jag sade i gamla inlägget att Norton ersattes av Mark Ruffalo i den kommande The Avengers.
Lite synd att de ersatte honom med annan när man nu på andra sidan har andra filmer med samma skådespelare. Som Robert Downey Jr i Iron Man 1, 2 och även kommande The Avengers. Chris Evans i Captain America och även kommande The Avengers. Chris Hemsworth i Thor och även kommande The Avengers. Där fattar ni nog hur jag menar. Vid där är Edward Norton utplånat och ersatt av Mark Ruffalo. Man vill ju ha samma skådespelare. Ju samma desto mer snyggare blir det i Marvels filmvärld.
Jadå.. sedan i sista scenen av Iron Man 1 mötte Tony Stark SHIELDs chef Nick Fury (som spelas av Samuel L Jackson) och sedan mitt i Iron Man 2 möttes de igen och diskuterade om SHIELD och så vidare. Det roliga var att i sista scenen av 2:an körde SHIELD-agenten Coulson (spelas av Clark Gregg) bilen till New Mexico för att kolla på den upphittade hammaren i öken. Yes! Vid det börjar filmen om Thor! ;)
Denna scen fick mig minnas att i slutet av filmen Thor var Thor fast i sin planet någonstans i universum när bron förintades medan onda brodern Loke av misstag tog sig till Jorden precis före förstörelsen på bron och nu lever i en annan människas skepnad, Dr Selvig (som var med Thor vid hans tid på Jorden, spelas av Stellan Skarsgård), där han mötte SHIELDs chef som tog fram kuben framför honom. Aja, något stort, spännande kommer att hända i The Avengers! Förresten, om jag minns rätt, upphittades kuben av Tony Starks far Howard Stark (som spelas av Dominic Cooper) i slutet av Captain America när Howard Stark letade förgäves efter Steve Rogers (Captain, som spelas av Chris Evans) efter hans flygkrasch. Kuben i sin tur ska försöka återuppta bron mellan Thors planet och Jorden för att få Thor gå med i The Avengers.
Sedan i sista scenen av Captain America har Steve Rogers sovit i ca 70 år nedfryst någonstans i ödemark efter flygkraschen tills flygskeppet upphittades av ett oljeteam och senare övertogs av SHIELDS. Så som vanligt mötte SHIELDs chef Nick Fury honom. :)
Haha.. jag som inte insåg hur stor bandet de filmerna har till varandra förräns nu. Nu ser ni nog hur stort The Avengers kan komma bli. :)
Dessutom funderar jag på vilken relation det kommer bli mellan Tony Stark och Steve Rogers för att Rogers har arbetat med Tonys far Howard Stark och sedan sov han nedfryst. 70 år senare där arbetar han nu med gamla kollegans son Tony. Även för att Rogers är en osjälvisk, lite tystlåten medan Tony som gillar spotlight och typ är galen... och ganska självisk. ;)
Inlägget om The Avengers å om Captain America hittar ni i katagorin "Dagens filmer"
Handling: Följ med på ett storslaget äventyr i en lika storslagen miljö! Upplev den färgstarka och musikaliska berättelsen om den vackra indianprinsessan Pocahontas. Här möter du henne tillsammans med sina vänner, den glupske tvättbjörnen Meeke och den kvicke kolibrin Flit. En dag kommer sjöfararen John Smith till deras djungel och när han träffar Pocahontas förälskar de sig i varandra. Men John Smiths chef, den girige guvernören Ratcliffe, har inte åkt över stormiga hav för at hitta kärrleken. Han har åkt till indiandernas land för att hitta guld - till varje pris. Disneys 33:e klassiker Pocahontas belönades med två Oscar 1995 för Bästa filmmusik samt Bästa sång "Colors of the Wind".
trailer
Igår såg jag den och mindes mycket av den som liten. En gång försökte jag härma Pocahontas när hon formade sina händer till ett "skål" för att lyfta upp vattnet och så kunde hon se sitt ansikte via det som om det vore spegel, ja ni fattar. Jag gjorde exakt som hon men jag kunde inte se mig själv utan se mina händer klart genom vattnet. Jag förstod inte varför det inte blev som tänkt. Kanske för att jag var i badkar, haha! Så reflexionen var inte lika effektiv inomhus som utomhus. Saknar att vara liten som inte vet mycket om omvärlden och bl.a. tro på sagor som om de har hänt på riktigt, hehe. Utformade händer till ett skål är den första jag tänker på när jag ser ordet Pocahontas. Nu vet ni en pytteliten del om min mystiska hjärna. ;)
Tillbaka till filmen. I hela mitt liv (förutom som liten, naturligtvis) har jag alltid trott att historien om indianprinsessan Pocahontas från filmen bara var en påhittad berättelse. I verkligheten är det inte så. Eller jo, i princip är kärlekshistorien mellan Pocahontas och kaptenen John Smith bara en myt.
Som ni vet i denna myt att kärleken mellan paret skedde när kaptenen Smith tillsammans med en engelsk besättning nybyggare anlände på den nya världen för guldjakt i början av 1600-talet. Den nya världen är självklart Amerika. Smith kom på Pocahontas och de träffades mer och mer i hemlighet. Senare efter ankomsten visste besättningen att var på plats indianerna levde. Konflikten uppstod. Efter mordet på en viktig indian som egentligen dödades av en nybyggare men kaptenen Smith tog skulden på sig, så tillfångatogs han av indianstammen. Pocahontas visste att hon måste rädda honom från dödsdomen för att hindra nybyggarnas skäl att förklara kriget mot indianerna..... och så vidare.
I verkligheten var Pocahontas bara runt 11 år när hon mötte kaptenen John Smith 1607. Hon blev känd av att hon räddade engelsmannen från dödsdomen för mordet på ett par indiankrigare utan något skäl. Pocahontas bara rusade fram och stoppade genom att böja sig över hans huvud i sista minuten och det räddade förmodligen hans liv. Pocahontas var indianhövdingens favoritdotter vilket gjorde att hon ofta fick sin vilja igenom. Så friades kapten Smith. Det rådde ingen tvivel att de redan kände varandra innan. De hade inte haft ett förhållande, om i nuläget det med källorna stämmer, är sanna.
I lyckligt slut av filmen följde Pocahontas inte med sårade kaptenen Smith på skeppet till England. Helt sant, i verkligheten hon stannade och han återvände hem. 1613 kom en ny besättning med annan kapten och kaptenen var på jakt efter Pocahontas. Pocahontas kidnappades i syftet att få ett bra förhandlingsläge med indianstammen och det sägs att hon behandlades väl. Det var via händelsen hon mötte en annan engelsman John Rolfe, som hon senare 1614 gifte sig med. Vad var det som är lustigt med dem var att i Disneyvärlden (i andra filmen om henne) hade de en liten romans i England medan hon typ hade kaptenen Smith som hon trodde han var död. De levde lyckligt i slutet på väg tillbaka till Amerika. En påhittad version har Disney visst utav den sanna historien. ;) I alla fall, Pocahontas var populär i England och bytte sitt indianska namn Pocahontas till Rebecca Rolfe som sitt engelska namn. Tyvärr dog hon mycket ung, av sjukdomen smittkoppor (inte så ovanligt, tänk dig indianen som aldrig har mött sådan bakterie i Europa tidigare) och så begravdes hon där. Född 1596 eller -97. Efter sig lämnade hon sin son vid namn Thomas som senare återvände till Amerika och så gick ättlingen vidare. Legenden om Pocahontas uppstod.
Så låter sanningen bakom myten omkring indianprinsessan och kaptenen Smith. :)
En annan film om denna myt finns. The New World med bl.a. Colin Farrell från 2005.
En dag. One day, om man föredrar engelskt. ;) Äntligen har det blivit av, efter en så lång tids väntande. Jag såg den igår med söta biovännen Jullan på bio. Anna Hathaway och Jim Sturgess som Emma Morley och Dexter Mayhew är precis dem som jag förväntade mig. En perfekt duo i filmen. Är sååå nöjd. Efter filmvisningen tänkte jag på att ingen film har gjort så bra av sig särskilt när den är ursprungligen från en bok av David Nicholl!
Hur jag ska beskriva hur jag menar med att ingen film har gjort såååå bra av sig... Ja. Faktum är att dagens filmers manus normalt inte brukar vara exakt lika som från böcker. Typ, t.ex. 40 procent av någon film blev inte det som man förväntade sig av boken. Det kan alltså vara annorlunda plats, situation, ny å liten handling, några borttagna delar, repliker. Ni kan så klart tänka er, till exempel, Harry Potter och dödsrelikerna del 2 som värst har en del annorlunda... hur man säger det... scener som egentligen skulle vara helt annat i boken. Även ett lite annorlunda slut och några scener som inte funnits i filmen jämfört med boken Mannen som kunde tala med hästar. Ja, vad kan man göra åt det? ;)
Tillbaka till film, ja filmen har tagit mycket typ 90 procent av boken. Alltihop från boken som omvandlats till filmen är så bra som det ska vara. Men manusförfattaren har tagit bort en del scener från filmen som har funnits i boken och så flesta scener personligen tycker jag kändes inte så fördjupade utan lite ytliga för att de flesta är korta. Inte så förvånat, tänk dig att tolka tjugo års händelser från boken till filmen. Och det är helt normalt pga böcker brukar innehålla mycket av individers tankar, osv, det ni vet, inte i filmer. Men istället så fick skådespelarna arbeta mycket med som t.ex. ansikts- och kroppsuttryck. Det gjorde Anna Hathaway och Jim Sturgess, så det räcker nog. Det där arbetet brukar oftast räcka i filmvärlden, inte i bokvärlden som kräver göra det i ord. Så är det. :) Dessutom kan man alltid inte ta hela handlingen från boken då åtminstone skulle det vara en såååååå lång film, typ fyra timmar. Inte kul. Filmens längd är knappt två timmar. Lagom. ;)
Filmen är ännu så bra gjort kanske för att manusförfattaren i själva verket är författaren till En dag, David Nicholl, även bra insats av huvudskådespelarna.
Ja, man blir glad, skrattar då och då av replikerna mellan Em och Dex. De är för gulliga, roliga, ibland knäppa. Man känner sig sorgen också, ledsen inom sig...
Betyg: fyra av fem
Ja.. Nu tror jag att jag har slut på ord om En dag.... kanske för gott... ;) Min självgjorda handling av En dag från min bokrecension:
Dexter Mayhew, en kille med bra självförtroende som älskar livet och tjejer, har precis tagit examen från college och därefter väntades festen för utexamenerade studenter. Plötsligt på festen fick han syn på en tjej vid namn Emma Morley. Han tyckte hon var väldigt söt och trots det märkte han nu till henne efter de har gått på samma collage i fyra år. Dexter Mayhew vågade gå fram och började flirta med henne. Emma Morley är en lugn tjej som älskar allt som har med litteratur att göra och är inte som andra tjejer. Hon har inte lika bra självförtroende som Dexter Mayhew men har sina egna bestämda åsikter, är engergerad i politik angående som demonstration och tror på förändringar av världen. Innan hon börjar känna lära Dexter Mayhew i en dygn efter festen hade hon varit kär i honom. 15 juli 1988 var dagen då de träffades för första gången på riktigt. Frågan är vilken situation de skulle befinna sig i därpå året? Från och med det året tills tjugo år senare. Blir de ett par, bästa vänner eller fiender? Två människor och tjugo år.
Sådär ironiskt "toppen" mår jag efter att ha sett Final Destination 2, 3 och 4 idag. Ettan såg jag förra för någon vecka sedan med vänner. Sådan känsla ni vet på att vänta som en galning på något som ska hända eller inte. Jaa det sådant som jag mest avskyr med Final Destination. Konstigt med tanke på mitt tillstånd vill jag fortfarande se femte. Spänning är för ♥!
Tjena, ja vet det var ett tag sedan jag skrev det här. :) Jag hade tappat lust att skriva, visste inte vad jag skulle skriva om förran nu jag såg nyligen filmen Captain America som jag har skrivit lite om i inlägget "Nya marvelfilmer på gång" om The Avengers. :)
Captain America: The First Avenger Steve Rogers deltar frivilligt i ett experiment som förvandlar honom till supersoldaten Captain America. Tillsammans med Bucky Barnes och Peggy Carter inleder Rogers, i Captain Americas skepnad, ett krig mot den onda organisationen HYDRA, ledd av Red Skull.
Den är väldigt cool och underhållande till maximal i mina ögon och jag blev så överraskad och trodde aldrig att den skulle vara så bra som jag trodde innan. Så fint gjord gammaldags äventyrrulle som det ska vara. Om man kräver en sådan film som tillhör serietidningsvärlden så lyckas Captain America som andra filmer typ Spindelmannen, osv. Filmen fyllde de flesta av mina förväntningar som exempel att drömma bort in i filmen och glömma verkligheten, även att komma in i en stämning av något tal som det var i filmen där var samhället i 40-talet. Det hände mig på riktigt, lovar jag. Jag tror nog att jag kommer aldrig att uppleva denna känsla igen eller inte på ett långt tag. Hur? Jo, jag åt upp allt mellan popcorn helt omedvetet och upptäckte det när jag skulle äta de hårda resterna typ på halvvägs i filmen. Jösses tänkte jag som normalt inte brukade vara sådan och popcorn brukade annars vara halv kvar. Det där säger visst allt för mig. Precis som jag var när jag såg The Wolfman (fast utan popcorn ;). Måste vara någonting med regissören Joe Johnstons "trick" som har regisserat båda filmer. ;) Hugo Weaving (även har medverkat i The Wolfman) spelar den onde medans Chris Evans den gode (...snyggingen). ;)
Handlingen är snyggt gjord med koppling till andra världskriget. Jag menar... om man vill ha en superhjälte till symbol så måste den befinna sig i någon oroande, osäker värld som exempelvis andra världskriget som det var för Captain America och räddar folk från onda greppet. Ja den traditionen ni vet hur det är. ;) Det jag gillar mest med filmen är att den visar att det är okej att vara liten och klen som det var för Steve Rogers i början och fick en chans att förvandla sig till en kraftig superhjälte. En liten, klen människa kan ha mod och vara godhjärtad, passar perfekt till en ideal av hjälte faktiskt. Man måste inte vara stark att kunna vara hjälte. Jag tänker på att vara liten, klen eller någonting innan man förvandlas till den med superkrafter. ;D
liten, klen överdriven kraftig
Särskilt när det finns wow teknologi med i bild på sin egen tid som det var i filmen där är på 40-talet och så är denna teknologi fantastiskt och fascinerande på denna tid. Utan teknologi så låter det typ inte "realistiskt". Sådan supehjälte som Captain America eller Batman utan teknologi, föreställa dig det. Precis. Naturligtvis kan superhjälte vara utan teknologi men ni vet hur tradition inom serietidningsvärlden är och det ska det vara så. Det brukar ibland vara vanliga överdrivet i filmvärlden, exempelvis som Transformers. Där var det verkligen överdrivet jag vet. Robotar... Vafan! Vill ju ha mänskliga superhjältar som sjävfallet inte existerar i vår verkliga värld. Robotar känns som.. inte realistiskt, inte mänskligt heller. Mänskliga superhjältar känns mer som realisiskt eftersom de är som vi fast med superkrafter. Jag faller lätt för de superhjältarna från Marvel, som Spindelmannen, Hulken, Wolverine, X-men, Iron Man, m.m. Men inte robotig Transformers. ;D
Jag har tänkt på filmen med jämfört med andra superhjältar att Captain America symboliserar mestdel för USA, alltså progagandafigur pga färgen. USA, USA, USA. Jag har redan amerikaniserats av amerikanska filmer. Ja det finns överallt och oundvikligt.. och man tänker på USA som ett wow, stor land även mäktigt men egentligen bara är en ung nation, bara över 222 årig, som dök upp efter den amerikanska revolutionen runt 1789 då landet representerades av den förste amerikanske presidenten George Washington.
Betyg: 4,5 av 5
Det finns några små som kunde ändras, typ några scener kanske kunde ha lyfts med några... någonting mer med känslor eller tankar eller vettefan. Något som jag inte kan komma på. ;) några scener kändes litelite onödiga pga lite segt, japp ingen film kan inte heller vara "100%" perfekt.
Jag citerar en liten text ur recensionen skriven av Andreas Samuelsson från Moviezine.se för att det säger allt och att delvis till varför jag drogs in till filmen:
"Filmen levererar vad den lovar: härlig, traditionell serietidningsaction. Steve är överdrivet modig och godhjärtad. Red Skull är överdrivet samvetslös och ondskefull (med ett illrött anlete som för tankarna till en omfärgad Jim Carrey i "The Mask"). Hayley Atwell, som kärleksintresset har överdrivet mycket läppstift och allas hakor åker självfallet i golvet när hon gör entré på en bar i klänning. Och det ska hånglas precis innan en avgörande strid. Men det ska ju vara så. Denna typen av film kräver inte större tankeverksamhet utan snarare tvärtom. Syftet är att kunna luta sig tillbaka, käka sina popcorn och bli underhållen. Och det blir man."
Helt riktigt. :) Jag har själv en stor affisch av Captain America som jag fick av min pappa och även en tshirt från mina föräldrar som köpte den på Manhattan i New York! Ja, har den på mig när jag såg filmen. Wowis
Captain America <3 och jag väntar ivrigt på nästa film: The Avengers (2012) Och är verkligen glad att många superhjältefilmer är på gång. Nya spindelmannen, Catwoman, bla bla.
Nu är det nog med hysteriskt babblande om filmen så avslutar jag inlägget med...!
Den sista, åttonde säsongen av tvserien 24 såg jag äntlgen klart idag, för några timmar sedan. Så grymt bra den är, tycker jag!
Körde igång med säsongen igår vid kl tre när jag fick paktet från CDON. Jag tittade fram tills kl fem på morgon sov jag, vaknade kl tolv och fortsatte tills kl tre var det slut. Hade svårt att sova, ni vet nog varför. ;)
Jag grät faktiskt i slutet, för att jag medlider huvudkaraktären Jack Bauer pga. jag vet vad, hur mycket han har genomgått, förlorat, lidit. Alla säsonger har alltid något som har med hans bakgrund att göra. Slutet var väldigt sorgligt.
Sista säsongen är nog den bästa av alla 24:s åtta säsonger. Grymma händelser, hemligheter avslöjas, actionäventyren på gatorna i New York City. hot för kärnvapenkrig, fredsavtalet.
Ovanligt med säsongen (jämfört med tidiga säsonger) är att Förenta Nationerna (FN) finns med i bilden och även New York för annars var Los Angeles tvseriens huvudplats i säsongen 1-6, sedan Washington DC i säsongen 7, nu New York i sista säsongen. ;)
Men som sagt är det inte slut för 24 än. Ryktet säger att det kommer bli en lång film av tvserien i stället, 2012 eller 2013. Yeah, hoppas det blir av så att alla ?-tecknen kan besvaras!
Jag blev bara överraskad att Freddie Prince Jr spelar en av huvudrollerna där. Han är riktigt bra iallafall. ;)
PS. det var jävla underbart, en skön känsla att få se hela osedda sista säsongen på en gång utan jävla reklamskiten och en veckas väntetid. DS.
...sedan gick jag på bio med storebror och såg filmen för första gången. Sedan dess var filmen en av mina favoriter, var jag en fans av den. ;). Det var alltså förrgår, den 11 mars.
Rick Baker för bästa mask i min favoritfilm THE WOLFMAN! Han vann den tillsammans med Dave Elsey, alltså två oscars till dom. ;)
Ärligt talat tyckte jag det var fantatiskt att han och Elsey fixade en Oscar åt The Wolfman i en av katagorierna på Oscarsgalan för Bästa smink eller mask (vet inte hur egentligen det ska stavas) iallafall annars makeup. Hellre att vinna någon av katagorierna än ingenting. Så filmen skulle "minnas" för alltid via Rick Baker, right? ;)
Är lyckligt glad att The Wolfman har honom som makeup-artist och att han skapade Lawrence Talbot-varulven som utseendemässigt var helt wow, grymt otäck och fantastisk. En sådan perfekt för den sådana monstersagan.
* Varje gång jag ser ordet Oscarsgalan får det mig att tänka på bortgångne Heath Ledger. Han var riktigt grym som jokern i Batman-filmen. <3 till honom. Väldigt trist att Heath inte var där på Oscarsgalan 2009, inte fick upplevas och inte tog emot hans oscar i egen hög person, istället åkte hans familj dit i hans ställe och hämtade. Han förblir en ikon som Jokern i min värld.
Hade inget att göra då kom jag på att jag kunde passa på att skriva ett kort inlägg om en film...
Yep! Den här är nu en av mina favoritfilmer (sedan två veckor sedan), och den tröttnar jag aldrig dock på! Sett på den troligen fem gånger på typ två veckor nu. En så skön och härlig må-bra film som alltid får mig skratta. Skådespelarna där är faktiskt underbara och skickliga, särskilt Diane Keaton och Jack Nicholson. Personkemin mellan dem är så big <3. Seriöst, jag <3 hur Nicholson skådespelade där. Hans ansikteuttryck var så bäst, som fan som att du kan ge dig på, och så rätt. Han är verkligen en otroligt bra skådespelare som jag aldrig har insett innan, visste bara att han var en av de "Hollywood-legenderna" men ändå jag bara... "-_-" och aldrig hann få en sådan intryck av honom som en talang förran jag såg filmen. ;P Jag såg den endast bara för pga. Diane Keaton och även filmens handling som lät lockande.
Filmen är inte som andra komedifilmer med kärlektrubbel. Historien var så rätt perfekt, från början till slut (som är...så typiskt amerikanskt men ändå... :p) och jag skrattade rätt mycket nästan under hela filmen. Normalt brukar jag inte skratta så lika mycket under annan liknande film. Kanske är det för att filmen är så enkel men ändå innehöll små detaljer som kunde betyda mycket. Inte så överdrivet men realitiskt. Det gillar jag. ;)
Diane Keaton var nära att vinna en Oscar i 2004 för bästa kvinnliga huvudrollen i den där filmen Something´s gotta give för att priset gick istället till Charlize Theron. Men Keaton vann en Golden Globe för bästa skådespelerska i en komedi eller musikal även Jack Nicholson för bästa skådespelare i denna film men förlorade mot Bill Murray.
Handligen: Harry Sanborn (Jack Nicholson) är den eviga ungkarlen som trots sin ålder framgångsrikt upprätthåller sin hobby att umgås med unga och attraktiva kvinnor. Under vad som skulle bli ett romantiskt veckoslut med sin senaste erövring Marin (Amanda Peet), i hennes mors vackra strandvilla i Hamptons, får Harry smärtor i bröstet. Incidenten leder till att Harry blir tvungen att stanna i huset under Marins mor, Erica Barrys (Diane Keaton), högst motvilliga vård.
Erica är en framgångsrik och skild pjäsförfattarinna som är föga förtjust i situationen. Alltmedan tiden går, utvecklas i Harry en annan typ av hjärtproblem - av det romantiska slaget - för Erica, trots att en kvinna i hennes ålder inte passar in i hans livsstil. Men gamla vanor är svåra att ändra, och medan Harry tvekar, börjar hans charmiga doktor i 30-års åldern (Keanu Reeves) uppvakta Erica. Och Harry, som alltid haft världen i sin hand, står förvirrad inför hur hans liv plötsligt tar nya och oväntade vändningar.
Den här veckan har jag haft sportlovet och idag är fredag så lovet snart tar slut för att skolan börjar nu på måndag och det SUGER fett! Stå stilla klockan, tack! *Klockan tickar..* :(
yeah. under den sista veckan av jullovet. Det var en onsdag tror jag då jag bara fick en impuls att se på första säsongen av One Tree Hill som jag aldrig sett (men upptäckte sen att jag har visst sett bara fåtal avsnitter...). Jag började följa upp tvserien i mitt av tredje säsongen innan i alla fall. Jag tänkte låna den från en vän men kom på att hon inte fanns i Örebro för tillfället då gick jag till filmkedjen och hyrde säsongen, tack och lov att hyrbutiken finns, hehe. Ja, så var det. Jag såg klart hela säsongen på bara två dagar och blev då ivrig efter att få se andra säsongen men tänkte det var helt onödigt att hyra igen så jag väntade till söndagen åkte jag till miss Degerfeldt och lånade den. Jag glömde aldrig den kvällen/natten då jag satte från kl ungefär 17 fram till runt kl 1 pausade jag för jag var tvungen att sova pga det var då första skoldagen efter jullovet. Det gick inte bra, jag steg upp och fortsatte fram till kl 6 gick jag tillbaka och sov i knappt trettio minuter sedan gick jag till min förälder och väckte honom. Sen stack jag till skolan där jag har lektion i spanska, kl 8.15. Ett rent helvete, min hjärna var urfunktion och allt var bara så segt. Helt körd var jag men samtidigt jag mådde hur bra som helst. :)
Dock såg jag klart andra säsongen några dagar senare och då hade redan tredje säsongen med mig från miss Degerfeldt så fortsatte jag vidare med den... fjärde... femte... sjätte... nu är jag på sjunde. B-)
Redan i början av första säsongen var jag helt besatt och min "törst" utvecklades värre och ivrigare efter varje avsnitt, ja du vet hur det känns, hihi. One Tree Hill är verkligen så bra. Känslan var så underbar, precis som när jag tittade på Förhäxad. Den innehåller mycket om familj, kärlek, ungdom, gemenskap, även sport och high school. Sånt som jag gillar mycket.
I första, andra och tredje säsongen förstod jag ännu mer karaktärers bakgrund, historier, vad som hänt som ledde sedan till vissa händelser och varför det blev så i senare nästa säsong som jag "missade" från första och andra, en del av tredje också. Ett exempel, kärleken mellan Lucas och Peyton. Hur Nathan och Haley blev ihop och vilka hinder de lyckats klara sig igenom som jag inte visste tidigare. Även Nathans och Lucas "problem" i första säsongen. Ja, många saker som jag nu förstod när jag sett dem.
Redan från första säsongen hejade jag på Karen och Keith, de är typ min 1:a favoritpar på One Tree Hill. Tyvärr i första och andra blev de inte direkt tillsammans, utom i tredje blev de äntligen det. mitt hjärta smälte av hans odödliga kärlek till Karen. Det gör jag fortfarande. ;) Jag har insett nu när jag såg runt fjärde och även femte att Keith var en stor betydelse i tvserien på något sätt som han fanns nästan överallt, liksom någon gjorde olika beslut på grund av honom som en förebild. Sådant. Du anar inte hur mycket jag grät varje gång de nämde hans namn. Pga jag visste vad Lucas, Karen och Keith genomgick dessa åren. Keith uppfostrade, hjälpte Lucas med allt som en pappa brukar göra när Lucas pappa Dan inte fanns där i Lucas barndom. Sedan mördades Keith av sin egen bror Dan på grund av olika skäl. Det suger verkligen och jag ville bara kliva in och döda Dan, sen tillbaka ut till verkligheten för att jag hatar när ett par äntligen blev tillsammans men så sedan dog någon av dem, fördes till himlen. Därför grät jag för det var så orättvist och sorgligt. :( ville inte att Keith dog. VILL att han lyckades överleva, men lade i koma i många månander om det skulle göra tvserien spännande, sedan vaknade igen och överraskades med sitt nyfödda barn. Ja sådant lyckligt slut men så är det inte i tvserievärlden. :(
Tycker att första, andra och tredje säsongen (delvis fjärde oxå) var nog de bästa i av alla för att de innehöll mycket saker som high school, kärlek-, ungdomproblem och många spännande händelser. Som sagt är jag nu på sjunde och jag saknar ju Lucas och Peyton. Det känns som One Tree Hill blev helt annorlunda när de lämnade den. Hoppas verkligen att de gör en liten comeback i åttonde som det ryktades nu. Också hoppas jag på en liten comeback av Karen i åttonde. Ja Karen lämnade OTH efter fjärde säsongen men har senare kommit tillbaka för några avsnitter. Ja, det är nog allt jag vill babbla om serien. ;) Undrar verkligen om en likadan som One Tree Hill skulle dyka upp framöver? Kanske i nästa generation när vi är gamla?
Haha.
Lucas+Peyton
Nathan+Haley
...och så min favoritpar på OTH. :D Karen+Keith och Lucas
Den arbetslöse skådespelaren Daniel Hillard blir av med vårdnaden av sina barn då han skiljs från sin fru. Nu får bara träffa sina tre barn en gång i veckan. Han står dock barnen väldigt nära och vill träffa dem oftare. När han ser att hans fru ska anställa en hemhjälp så får han idén att klä ut sig till kvinna och söka platsen...
Jag kan aldrig sluta älska denna! Jag såg den idag på tv då insåg jag att jag visst hade glömt hur rolig Robin Williams kunde vara. Han var så skön där. Replikerna... handlingen... humorn... var så bästa! Vet ni varför?
Självklart, den utkom året 1993, 90-talet! Ett exempel på varför 90-tals komedifilmer är bättre än dagens. :) Men Robin Williams är inte lika rolig idag... men jo delvis i "Old Dogs", men det skulle han vara om 90-tals humor har funnits idag, alltså 90-tals typisk komedi innehåll.
Jurassic Park. Alltid när jag varje gång ser namnet någonstans får jag en lite obehaglig känsla. Namnet låter på något sätt mäktigt som det vore på riktigt trots att det bara finns i filmvärlden. Jurassic Park förblir oförglömlig för att det var en stor succé när den utkom. Filmen har en häftig historia att berätta för oss.
En förlorad, urgamla värld med levande dinosaurierna och växterna som inte finns nu i vår dagens värld. En värld som har funnits många miljontals år före dig. De finns givetvis i vår värld men inte levande utan de lämnade efter sig sina kvarlevor i djupt nere i jorden som ett bevis på att de funnits före oss. Fossil. Det är vad som enormt fantiserar oss. En helt annan värld som vi inte kan tänka oss. Vi människor är den dominerande arten i den här världen, right? Vad skulle hända om någon eller några arter av dinosaurierna har överlevt fram till idag? Kommer vi då vara den dominerande arten eller skulle inte vi funnits om någon art av dinosaurierna utrotade aporna, våra "ursprungliga" art? Många tankar angående det i luften nu.. :). Det är varför jag gillar att fantisera om dinosauriernas värld, särskilt deras livsvillkor och utseende.
Åter till filmen. Jurassic Park utkom året 1993 och var en stor succé. Ni vet Mc Donalds? De använde filmen till deras tema i någon månad, alltså tema till hamburgare, leksaker, m.m. Filmen regisserades av Steven Spielberg, en legend.
Handlingen tagen från Wikipedia
Jurassic Park; Företaget InGen har lyckats framställa utdöda dinosaurier av urgammalt DNA på en fiktiv ö som heter Isla Nublar. En park ska öppnas på ön som kallas Jurassic Park. Innan parken ska öppnas bjuder ägaren John Hammond (Richard Attenborough) in tre dinosaurieexperter; Dr. Alan Grant (Sam Neill), Dr. Ellie Sattler (Laura Dern) och Dr. Ian Malcolm (Jeff Goldblum) till ön. Efter ett besök i parkens högkvarter får de tre experterna åka på en attraktion i en jeep. Men på vägen tillbaka till kvarteret bryts strömmen till elstängslen som omger dinosaurierna och det är parkens säkerhetsrådgivare som visar sig ligga bakom. Han är nämligen en spion som försöker stjäla dinosauriernas DNA från högkvarteret. När strömmen bryts blir personerna på attraktionen attackerade av en Tyrannosaurus rex. Alan och John Hammonds två barnbarn Lex och Tim lyckas undkomma attacken och flyr in i djungeln. Därefter försöker de ta sig tillbaka till högkvarteret, jagade av den hungriga Tyrannosaurus rexen och velociraptorerna.
Som liten glömde jag aldrig hur rädd jag var när jag såg denna, särskilt för Tyrannosaurs rexen när den försökte ta ut barnen ur jeep-bilen och även jagade efter Jeep-bilen där satte Dr Malcolm i "öppna baksätet" och såg på hur rovdjuret jagade efter dem och tjuta hela tiden åt föraren att öka farten. Jag var också "otroligt" rädd för velociraptorerna när de jagade runt efter barnen i köket och även efter barnen med Dr Grant och Dr Sattler, det var det fyfan jag vet när jag var runt 4-5 år gammal. Idag är det inte så lika otäckt att titta på men jag har delvis fortfarande kvar minnen för vissa scener då jag var "rädd" och vågade inte titta så det kan då och då kännas lite obehagligt att titta på dessa scener. Föreställa dig att du står framför dem i verkligheten. Maktlös, typ. :)
Jag gillar åtminstone att titta på denna för att de är gjord på 90-talet så jag tycker enormt om filmens bildkvalitet, för härligt och färgat, och jag älskar filmens berättelse i sin egen stil, för stort och häftigt, liksom jag är på en upptäcktsresa och att den är en slags "dokumentärsfilm" på något sätt men egentligen inte, hehe. I filmen Dinosaurierna skapades genom DNA och så finns Jurassic park är ju häftigt... därför. :) Självklart det blev så för att vi aldrig har mött djuren och så gör det filmen spännande och så fantastisk. Man kan jämföra denna med dagens action filmer, Transformers till exempel. De är oftast för action eller överdrivna som man inte kan göra men i Jurassic Park finns en stor del som är "trovärdig" om hur man hanterar det, vad skulle hända om djuren finns. Säkerhetsåtgärder. En upptäcktsresa, m.m. Ni fattar. ;)
Tack och lov finns inte sådana Jurassic Park på vår jorden, om det finns då kan ni ge er på att något läskigt kommer hända. ;) Om ni frågar att jag skulle dit på besök om sådan park finns? Hmm. Jo, jag skulle det. Det är en för helvete stor upptäcktsresa. Att få uppleva och få se i mina egna ögon de mäktiga djuren som har levt för miljontals år sedan. Långt före oss. Men fast jag tror nog inte att jag bara skulle gå fram, vinka och kolla på häftiga köttätare som Tyrannosarus rexen eller Velociraptorerna. Man vet aldrig vad skulle hända om de finns just nu. Raptorer är enligt forskarna mycket intelligens så vem vet att de kunde tänka lika som oss. Enligt en någon källa är verkliga velociraptorer inte lika stora i filmen utan runt en meter i längden, inte runt tre meter som från filmen. Men det finns en annan raptorart som är mer än 1-2 meter. Precis, ni vet hur Hollywood är. ;)
Filmen är ju bra att vara från 90-talet, eller hur, Jullan? ;)
Sedan 1997 utkom ytterligare en uppföljare till Jurassic Park. The Lost World: Jurassic Park.
Handligen tagen från Wikipedia
Öarna Isla Nublar och Isla Sorna har, efter förödelsen i djurparken "Jurassic Park", lämnats åt sina öden. Parkarbetarna har flytt och den lokala industrin har avvecklats. Det genetikföretag som stod bakom projektet, InGen, står nu inför en finansiell kris. För att undvika konkurs så beslutas det att ön Isla Sorna, varifrån ursprungligen dinosaurierna framodlades ifrån, skall exploateras. I stället för att återuppbygga denna enorma attraktion på dessa avlägsna öar företaget har hyrt utanför Costa Ricas kust, så har man tagit det kontroversiella beslutet att flytta djuren till fastlandet i stället, mer bestämt till San Diego, USA. Företagets före detta styrelseordförande John Hammond (Sir Richard Attenborough) har mist kontrollen över företaget och för att värna om de djur han en gång stod som ansvarig för, så skickar han i hemlighet en mindre dokumentärstyrka till ön i ett försök att hinna före InGen:s officiella insatsstyrka. Dessa skall, med kamera och video, dokumentera djuren "i dess naturliga miljö" i ett sista desperat hopp att vända världsopinionen så att isoleringen av De Fem Dödens Öar blir lagskyddade och i fortsättningen förbli obesökta. Men saker går inte som planerat och John Hammonds expedition och InGens expedition blir strandsatta på ön. De båda grupperna måste slå sig samman för att komma hem igen. Men snart inser de att denna förlorade värld hyser hungriga jägare i mörkret och bara de mest utvecklade människorna ur gruppen överlever utmaningen ...
Den andra filmen är precis inte LIKA bra som ettan på grund av vissa scener som totalt förstörde stämningen. Det var då tyrannousarus rexen visades sig och attackerade befolkningen på fastlandet i början av slutet. Verkligen synd, tkr jag för att det kunde ändras på något bättre sätt eller det kunde väntas till.... typ nästa uppföljafilm eller likadant. Men annars är filmen mycket spännande och lite mer läskig än ettan om man tänker på att bli jagad av en Tyrannousaurs rex bakom sig, en viss plats som har "höga gräset" (stavas?) där många i gruppen togs en efter en av velociraptorerna väldigt tyst i mörkret, ett par tyrannousaur rexer knuffade husvagnen i kanten av klippkanten liksom ödelagt och ja ungefär så. Nya människor dök upp förutom Dr Malcolm och John Hammond och barnen Lex och Tim. Tyvärr inte Dr Grant eller Dr Sattler. Ja, mer har jag nog inte att säga om den här.
Ja, en tredje uppföljarfilm utkom 2001. Då fanns Dr Grant med i bilden och lite av Dr Sattler också. Men den här gången regisserade filmen av Joe Johnston som har regisserat The Wolfman.
Handligen tagen från Wikipedia
Jurassic Park III; Paleontologen Dr. Alan Grant (Sam Neill) går med på att följa med den rike äventyraren Paul Kirby (William H. Macy) och dennes hustru Amanda Kirby (Téa Leoni) på en flygtur runt Isla Sorna, InGens tidigare avelspark för förhistoriska djur. Alan tror att Paul tar med honom till ön för att guida honom men så är inte fallet. När piloterna i flygplanet Alan är i vill landa försöker Alan tvinga dem att inte göra det. En av passagerarna, Cooper, slår ner honom så att han svimmar. När han vaknar har planet landat. Några av passagerarna är elitsoldater som bär vapen och går in i djungeln efter något som Alan inte vet vad det är. Av en slump krockar planet med en Spinosaurus som äter upp Cooper och sedan jagar efter passagerarna. När alla har lyckats fly från odjuret börjar Alan bli arg på Paul och frågar honom vad de är ute efter. Paul säger att de är ute efter hans son, som glidflög efter en båt utanför ön och landade med en annan person. Alan var aldrig på ön, för att ön de är på är Isla Sorna, Alan var bara på Isla Nublar. De måste kämpa från att överleva från bland annat Velociraptorer som är ute efter något en av Alans "vänner" har tagit ifrån deras bo. Alan märker också att djuren har blivit smartare än vad han någonsin kunde tro.
En mycket bra, spännande film, lite bättre än tvåan åtminstone! En modern 2000-tals film. Den är precis som jag vill ha det så. Lite mer action. Ingen dinosaurie på fastlandet! Att strandsatta på ön där finns inte något hjälp bara kvarlämnade ställen som tillhörde Jurassic Park, den förlorade världen. Dinosaurierna utvecklades på egen hand. Nya dinosaurier! Därför gör det filmen spännande och äventyrsfull. :) På något sätt är jag lättad att Dr Grant kom tillbaka. Det känns på något sätt att en viss Dr Alan Grant (spelas av Sam Neill) ju symboliserar Jurassic Park. Vad lustigt är att när jag ser Sam Neill medverka i en annan film tänkte jag alltid automatiskt på Jurassic Park. Det är som han hör hemma där, i inte andra filmer. Ho ho. Precis som Daniel Radcliffe hör hemma i endast Harry Potter-filmerna, fattar ni nu? ;)
Ja.. Många år har gått utan någon ny uppföljare till Jurassic Park III. Sedan runt 2005 sägs det att fyran är "på gång" alltså manuset. Men problemet var att något år senare dog författaren (till Jurassic Park 1-3) Michael Crichton av cancer vid 66 års ålder. Han skulle skriva ett manus till fjärde filmen. Så projektet förskjutas väldigt rätt länge, på drygt fem år. Joe Johnston har sagt att han har tänkt sig göra en trilogin av Jurassic alltså ytterligare tre nya filmer.
Texten är tagen från Wikipedia. Jurassic Park IV är arbetstiteln på den fjärde filmen i serien Jurassic Park som ännu inte har spelats in. Inspelningen har till viss del försenats av att producenten och författaren Michael Crichton har avlidit. Filmen kan möjligtvis vara klar för premiär 2013.
Filmen ska enligt ryktena handla om en återuppbyggnad av parken på ön Isla Nublar (som man ser i första filmen). Men arbetet med att fånga in djuren och få parken att åter fungera är/var lättare sagt än gjort. Fyra av de största köttätande dinosaurierna som ska vara med i filmen är Allosaurus, Tyrannosaurus rex, Spinosaurus och Velociraptor.
Jag vet verkligen inte om jag ska gråta eller vara glad åt den kanske kommande fjärde filmen särskilt Michael Crichtons bortgång. Skulle filmen bli lika bra om annan övertar Michael Crichtons plats? Ingen aning men kanske det. Men jag hoppas verkligen att handlingen blir ännu mer spännande och mer äventyr, sådana som behövs till ett så bra resultat, inte "urartad" eller överdriven. Det sägs att Dr Grant och Dr Sattler skulle göra comeback men en annan säger nej. Hmm.
Ja, kanske nog om Jurassic Park? ;) Nu avslutar jag inlägget med:
För några veckor sedan var jag på ICA i Haga Centrum på en eftermiddag. När jag var inne på ICA gick jag rakt men tills någon fick mig att stanna. Det fångade min uppmärksamhet. Jag bara tittade på den. Den fick mig att tänka bakåt i tiden, i början av min barndom. Jag var runt 3-5 år gammal. Det var då jag satt på soffan eller på golvet och tittade på televisionen. Jag var bara lycklig av att få se denna, jag bara älskade den. Jag kanske inte förstod vad denna handlade om.
Min pappa berättade när varje gång jag åkte hem från Kattungen (dagiset på Birgittaskolan) då gick jag tll någon av mina föräldrar och sa något i stilen: "jag vill se på... Dumbo", det fick jag nästan alltid.
Yeah, det är Dumbo. En film av Walt Disney som utkom 1941, det var i året då USA gick ut i krig mot Nazityskland, för drygt 70 år sedan.
Jag beslöt mig att köpa filmen som kostade 99 kronor. Anledningen till det var att jag ville veta vad det var hos filmen som fick mig att sitta framför tv och titta. Idag kom jag på att jag ju har köpt den där filmen då tänkte jag varför inte att se den nu så gjorde jag det.
Ja... Vet ni vad som hände under filmen? Den krossade och berörde rakt i mitt hjärta. Jag grät verkligen åt några scener som jag aldrig trodde att jag, en snart 18 åring, skulle göra det under en sådan tecknad film som Dumbo.
Berättelsen om Dumbo var den mest känslosamma tecknad filmen någonsin jag sett, åh min lille Dumbo...så liten med enorma öron...oskyldigsfulla ögon... Filmen handlar om en lille elefant Dumbo som inte behandlas väl för att andra elefanter utfryser honom på grund att han har ovanligt stora öron. Så jag säger att den har ett väldigt bra budskap som säger, enligt mig, att alla utseendemässigt inte är alltid perfekta, de är som de är på sitt eget sätt, alla är lika värdefulla. Jag menar inte bara om människor utan även djur och allt som finns på jorden.
Vad det var hos filmen som fick mig vid tre års ålder att vara så "besatt" får förbli mysterium..
Vill bara få säga att denna tvserie är typ drygt bäst tvserie jag någonsin sett. Varje gång när ett avsnitt når sitt slut hade jag inte ens en aning om vad skulle hända i nästa avsnitt. Fyfan, allvar, jag kunde inte ens gissa vad utom det bara jag vet att något (spännande) ska hända. Ni känner nog nu igen känslan jag snackar om? Ni brukar tänka typ när något avsnitt slutar och reklam övertar i tvskärmen... "fan, allvar. jag pallar inte att vänta i en vecka till på nästa avsnitt!" och även till exempel i senaste avsnitt av Desperate Housewives och i slutet av detta såg jag en okänd som tog upp en någon reklam av Susan då där jag gissade på något kommer att avslöja Susans hemlighet i nästa avsnitt? Ja, något åt det där hållet att Susan kommer (eller inte?) bli avslöjad eller hon får något krav utav detta? Eller tänk om okända var hennes man som får sitt livs största chock om hustruns hemlighet? Det får jag se nu på tisdag. Nu känner ni igen till det? Ja, precis, men efter varje avsnitt av The Event kunde jag inte ens komma på vad som ska komma att hända. Jag har några gånger gissat på det där i nästa avsnitt men jag har hela tiden fel utom bara några fåtal procenter rätt. Det känns som de har valt en väg att inte släppa för mycket detaljer i förväg utom i bara några sekunder i förväg så att tittarna skulle förstå att det där ska hända, bla, bla.
Sjukt bra att jag har något att se fram emot på och att längta efter till söndagar!
Jag kan nog säga att The Event kanske kan jämföras med The Lost. Dessa spänningar och ett slags slut i varje avsnitt är nästan likadana men annorlunda story. Lost befinner sig på en öde ö medan Event i städer i USA där sker ovanliga saker som typiskt i en science ficition historia. The Event är helt för bäst på att behålla tittarnas intresse för tvserien. Typ! Nu har The Event visat sex avsnitter av tio
Tänk om det finns en mörkläggning så stor att inte ens USA:s president känner till hela historien. Och tänk om en helt vanlig kille snubblar över sanningen bakom mörkläggningen, och hittar en hemlighet så kraftfull att den kan ändra förutsättningarna för hela mänskligheten. Skulle en sån kille verkligen ha någon chans att överleva?
... och så imorgon tisdag (idag, pga tiden är 00.0... bara så ni vet) kommer allt vanligt tillbaka igen, men det är nytt för att jag nu går i andra året på Risbergska! Ofattbart! Verkligen, jag kan inte fortfarande begripa det... Tidsuppfattningen, ni vet. :)
Och så jag bara vill säga att jag har nått... Vad? ...det sista avsnittet någonsin av Förhäxad. Det var rätt sorgligt. Jag bara... Jag avskyr verkligen när en tvserie når sitt slut för gott liksom död efteråt typ. Men samtidigt kändes det tillräckligt med åtta säsonger. Helt enkelt tillräckligt. Slutet i detta sista avsnitt, Forever Charmed, är så känslomässigt som fick mig bli tårögd. Det var som jag är en av dem, har förstått varför här och där hände och varför de kände så. Som min familj, äsch ni fattar. Töntigt, tänker ni kanske. Nej, egentligen inte. Deras humor får mig må bra och vara glad. Positivt är det. :) Jag nu kan förstå varför jag älskade att titta på den som liten. Magiska världen.
Sammanfattningen. Humorn höll sig likt bra på hela vägen fram tills sjätte säsongen tyckte jag att den sjönk typ, ännu lite mer i sjunde säsongen, även spänning. Sedan i sista säsongen kom humorn tillbaka men bara lite grann och var mer spännande men mer som seriös. Specialeffekter är mycket skillnad mellan första och sista, även bildskvalitet. Utseende och klädstil. Hårstil... Ni fattar. ;) Under tiden jag tittade på den plötsligt slog en tanke mig som ställde en fråga: Vilken av dem skulle du velat ha i De Mäktiga med Piper och Phoebe - dåvarande eller nuvarande = Prue Halliwell eller Paige Matthews?
Jag kunde inte ens välja för de båda är lika bra tills den sista säsongen nåddes till slut blev mitt svar: Paige. Ja, på nåt sätt är det bra och tur att Paige övertog efter Prues död. Det finns mååååånga skäl men orka skriva ner. :) I alla fall jag bara älskar hennes goda handlingar. Också ansiktuttryck och humor, särskilt när hon är med Phoebe. På något sätt är Prue lite stel i 1-3 säsonger och inte har "lika hög humor" som Paige har, så därför. Fast jag saknar Prue också... Yes, min favoritkaraktär nr 1 i tvserien är Paige Matthews. Nr 2... Piper eller Phoebe. Svårt.. :D Fjärde säsongen är nog min favoritaste. Mycket högt humor typ. Nästa är nog första och nästanästa femte... Kommentera här vilken karaktär nr 1 är din favorit? *!*
Ändå, jag är små besviken eller fel ordvalet på sista säsongen, alltså en sak. Saken är att... Prue skulle kunnat vara med i kanske några avsnitter i den säsongen, som en ande precis som systrarnas döda mormor och mamma brukar dyka upp som andar när de behövs. Men det gjorde inte hon. Synd, annars det skulle vara fint att se dem "återförenas" på ett glädje sätt.
Det måste vara något mellan Shannen Doherty (Prue) och teamet. Om Doherty inte fick komma tillbaka för några avsnitter då skulle hon ha gjort något....dumt? ....mot teamet eller vissa personer? Hmmm, för att jag fick reda på att hon är väldigt god vän med Holly Marie Combs (Piper) och Rose McGowan (Paige) i verklighet, och även andra källor att:
- Doherty fick sparken eftersom det har uppstått en konflikt eller nåt liknande mellan Alyssa Milano (Phoebe) och henne. - Doherty slutade helt frivilligt för att göra andra filmer i karriären på andra sidan.
Men ingen utom teamet vet varför hon hoppade av tvserien. Om hon gjorde det helt frivilligt så kan det vara möjligt att teamet valde en annan väg för att historien skulle bli den som den är idag eller också att hon har tackat nej till förfrågan om att komma tillbaka? Eller annat oförklarligt?
Ja.. Det får förbli mysteriet för oss alla fans av CHARMED <3
Det känns konstigt faktiskt... för sista sommarlovdagen och det sistaste avsnittet av Förhäxad är avklarad IDAG före ett nytt läsår startar imorgon...
Ja, men bara bonusmaterialer av Förhäxad kvarstår och dem tänker jag titta på imorgon! yeah yeah! Sedan lägger jag boxen på filmhyllan tills.. ja jag tänker faktiskt titta på den igen någon gång när jag känner för det. Kanske om inom ett år :D har förresten antecknat mina favorita avsnitter av alla dessa säsonger så jag kan bara hoppa från och till ibland. ;) Ja.. I tredje säsongen upptäckte ja att jag inte kände igen flesta avsnitter, även i fjärde, femte och sjätte. Sen var hela sjunde och åttonde säsongen helt nya för mig.
15-årige Thomas slits mellan kärleken till sin autistiska bror och längtan efter en normal vardag där ansvar och konflikter i hemmet byts ut mot ett normalt tonåringsliv. Frustration över den inverkan broderns autism har över hans möjligheter till ett eget liv framstår som oöverstigliga men kärleken till brodern är stor och han slits ständigt mellan glädje och hat.
Jag bara blev tårögd hela tiden och fann mig på direkten i den där killen, Thomas. Jag kunde bara förstå T och hans situation i hans liv fullständigt för att jag själv också har det.
betyg: 5/5
I love you and will always do it, my brother <3
min bror kan ses som autist men han har inte det till 100% utan enligt dem har han troligen en annan diagnos eller några diagnoser som är komplicerat att förklara. Hjärnskadan CVI...
