themalinwood

 

 

Sue Ellen och hennes dagdröm
av Malin Lindén

 

Sue Ellen sitter på sin nya soffa i vardagsrummet och beundrar inredningen på huset. Hon tittar omkring sig. Hon funderar på hur långt hon har åstadkommit under sitt liv när hon får syn på gamla fotografiet av 14-årige lycklige John Ross, skrattande tillsammans med Don. Don Lockwood, hennes andra ex-make. Hon ryser i huden av tanken på att hon hade haft tre misslyckade äktenskap bakom sig. Två gånger (1970-1981, 1982-1988) hon gifte sig med J.R. Ewing, som är far till hennes son John Ross. Därefter med Don (1990-1996). Hon älskade Don så mycket att det gjorde ont i hennes hjärta men hon älskade honom inte på samma sätt som hon gjorde med J.R. som är hennes livskärlek. Hennes "den rätte". Det sårar henne djupt att J.R. var omöjlig att leva med. Man måste hela tiden spela hans spel och leva upp till hans förväntningar. Han har faktiskt några goda sidor men att kunna komma åt dem måste man borra, nästan precis som om man vill ha oljan. Det knäckte nästan henne. Han var anledningen till att Sue Ellen var f.d. alkoholist. Hon var alldeles för svag för honom. Hon älskar honom fortfarande och kommer alltid att göra det. Hon visste att J.R. älskade henne mycket men deras äktenskap inte höll längre p.g.a. den sådan han var.

Varför han kunde inte vara mer som Don har Sue Ellen frågat sig tusentals gånger och det alltid lämnade henne obesvarat. Men en sak Sue Ellen är helt säker på som formade J.R. till den han är. Familjeföretaget Ewing Oil. Det var att vinna och vara bäst hela tiden. Han prioriterade företaget och John Ross först framför henne. Hon var ledsen över att hon inte kunde ha hel J.R. hos sig utan måste dela honom med andra. Det vägrade hon i början för hon ville ha ett monogamäktenskap med honom men kravet var helt omöjligt för J.R. i långsiktigt sett. Hon fick utstå med hans falskspel bestående av allt som lögn, svek, otrohet och manipulering.

Sue Ellen suckar åt tanken att de "bedrog" varandra många gånger. När Sue Ellen kom på J.R. med annan kvinna hämnades hon tillbaka honom genom att träffa andra eller annan hämndaktion. Värst av allt var att han bedrog henne med hennes lillasyster Kristin. Hon tänker på Kristins olyckliga slut. Hon mördades. Ingen visste vem mördaren var. Det skulle aldrig hänt om hon inte träffade J.R. Sue Ellen föreslog öppet äktenskap först, J.R. hade svårt för det i början men gick med på det. Typiskt J.R. tänker Sue Ellen att alltid varje gång när J.R. fick kännedom om Sue Ellen träffade andra män var han liksom svartsjuk, spionerade på dem och så tillslut knäckte dem. Det alltid slutade med att de lämnade Sue Ellen motvilligt eller att hon återvände till J.R. Hon tänker bakåt i tiden på en man före Don, Nicholas Pearce. Hon kunde haft ett lyckligt liv med honom om det inte vore hans slagsmål med J.R. på balkong som tog hans liv. Han föll mot döden. Åh, Nicholas, tänker Sue Ellen lidande. Han ville så gärna hjälpa henne att finna John Ross som J.R. gömde. Det har alltid handlat om hämnd och hat. Varför bedrog J.R. henne varje gång när han lyckades få tillbaka henne? Varför det måste bli så, suckar hon. Hon och J.R. kunde haft ett underbart liv, om Ewing Oil inte funnits… eller om hon inte gifte sig med honom… eller om hon inte har deltagit på tävlingen och vann Miss Texas som var platsen de träffades.

Det enda bra hon fick utifrån äktenskapet med honom är sonen John Ross. Att leva med J.R. fick henne att växa upp snabbt och bli självständig. Tack vare J.R. blev Sue Ellen sådan målmedveten och bättre människa. J.R. kunde utses som en otrolig lärare, men på det sorgliga sättet.

Sue Ellen suckar åt tanken men blir glad av att hon valde det avgörande beslutet som är att flytta till London med Don. Han var en god man i hel motsats till J.R. på alldagligt sätt och var hennes ljus som förde ut henne ur mörkret. Mörkret var hennes förflutet. Det återkopplade henne till hämnd, ilska och hat som hon upprepande kände för J.R. Don fick henne släppa taget om det. Don var den enda man som J.R. inte lyckades knäcka. Han stod emot J.R. och försvarade Sue Ellen hela vägen. När John Ross valde att stanna i Dallas hos sin far stack det verkligen i hennes hjärta. Hon ville inte lämna honom där. Sue Ellen slets inuti sig mellan att behöva lämna John Ross och följa med Don. Hon var tacksam över att John Ross var ett så förstående barn som gav henne hans välsignelse åt att följa efter Don. Ännu bättre var när Don och John Ross kom överens så bra.

Sue Ellens ögon fylls av tårar när hon mindes att hennes dröm gick i uppfyllelse då John Ross några år senare bestämde sig att lämna Southfork för att bo hos henne och Don i London för gott. Sådan situation Sue Ellen aldrig har genomgått tidigare utan alltid lät honom stanna hos J.R. på Southfork för han ville trots att hon vann vårdnaden om honom tre gånger. Hon var så mån om hans önskemål och välbefinnande. Hon kunde inte klandra J.R. för det. J.R. var en underbar far. Det är det J.R. är bättre på än som make till henne. John Ross är den enda som hon och J.R. kan lägga stridsyxan på hyllan för. Sue Ellen suckar fortfarande tungt åt tankar att livet med den gamle J.R. inte blivit som hon tänkt sig.

Hon ler lättat åt tanken på de sju åren hon hade haft tillsammans med Don. Sue Ellen fick en nystart med ny chans att utveckla hennes identitet i lugn och ro under tiden med honom. Sådan chans hon aldrig fick efter hennes två skilsmässor från J.R. Utvecklingen skedde alltid under övertaget av hat. Nu när hon var med Don gällde enbart kärlek. Något hon nu uppskattar för. Det gav henne styrka och ett nytt perspektiv på livet. Det är hon så tacksam för. Hon känner sig ledsen över skilsmässan från Don men visste det var det rätta som hon kom överens med Don om. Hon vet en sak helt säkert. Äktenskapet med Don är inte ett misstag. Det var något som hon behövde i sitt liv för att läka hennes sår från äktenskapet med J.R. och att stabilisera hennes liv. Hon glömde aldrig dagen för femton år sedan då hon återvände till Dallas med John Ross efter skilsmässan från Don var att hon visste vad hon vill göra med sitt liv. Att arbeta med välgörenhet. Hon gjorde det. Nu kan hon föreställa sig sin nya framtid. Kanske som Texas blivande guvernör.

Sue Ellen helt plötsligt dras tillbaka till verkligheten när hennes hemhjälp ropar efter henne.

- Mrs Ewing, det kommer någon här. Ska jag? Mrs Ewing?

Sue Ellen är helt borta i sin dagdröm, och kunde inte komma på något annat än det att svara. Hon ropar tillbaka.

- J... Ja, jag är här i vardagsrummet.

Sue Ellen kan inte förstå varför hon inte frågade vem besökaren är, inte heller att hennes hemhjälp talade om vem. Hon drar en gissning på att det är Ann Ewing. Tredje fru till J.R.:s yngste bror Bobby Ewing. Ann har sagt nyligen att hon tänkte komma på besök snart. Hemhjälpen har faktiskt inte träffat henne så det kanske är därför tänker hon.

Nu kan besökarens fotsteg höras närmare vardagsrummet. Men Sue Ellen blir nu bekymrad av att fotstegen inte låter som Anns. Innan Sue Ellen vet ordet av vem besökaren är lämnas ett småskrattande glatt ljud sig ifrån besökaren.

- Väldigt fint hus du har här, gumman. Men inte lika mycket fint som på Southfork.

- J.R.

Han står där med hans leende. Godsint. Han tittar på henne mjukt. Han småskrattar avslappnat. Inte som den gamle J.R. Ewing utan den nye. Hennes livskärlek. J.R. Ewing.

J.R. Ewing har på de senaste åren fallit i depression sedan han förlorade Ewing Oil och var omöjlig att pratas med. Han sattes på ålderdomshemmet av hans bror Bobby. Det var inte likt honom. Han satt där tyst i sin egen värld. Trots det var det bättre för oss alla och för honom med för att så länge den gamle J.R. fanns kunde han förstöra allt han rörde vid. Väldigt sorgligt men sant tänker Sue Ellen. Han var så målmedveten och smart, på vis och ondsint sätt. Han ville alltid ha det han inte kan få.

Hon glömde aldrig kvällen för ett år sedan på välgörenhetsfesten då hon arbetade som värd för insamlingen av pengar åt cancersamfundet. J.R. har då vaknat ur depressionen och kom dit med John Ross tänkt som överraskning för alla. Sue Ellen trodde aldrig sina ögon när hon såg honom framför sig, som var kry nog att lämna ålderdomshemmet. Han log samt berömde henne för hennes arbete och sa han var glad för hennes skull. Hon tappade orden när han sade det. Därefter träffade Sue Ellen honom några gånger. Hon visste att alla alltid var ute efter något så hon frågade ut honom det rakt. Allt J.R. ville ha är en nystart. Hon hörde J.R. säga till hans ärkefiende sedan många år Cliff Barnes att han är en förändrad man. Hon har frågat sig och andra om J.R. verkligen har förändrats. Hon trodde det åtminstone. Tills J.R. lämnade kvar John Ross i en inofficiell skandal inom familjen, försvann någonstans tillfälligt och var onåbar. Hon är så van vid att han förstör hennes och andras liv men rasade över att han gjorde så mot John Ross. Tillräckligt att ge honom örfil. Det gjorde Sue Ellen. Det kändes väldigt bra anser hon. J.R. ville fortfarande bli bäst i världen och ta tillbaka det som var hans.

Katastrofen han lämnade John Ross i som var nära att inte få henne kandidera till guvernör. Hon tänkte avstå p.g.a. hennes handling hon var besviken på sig för. Hon var tvungen att muta en läkare för att kunna frige John Ross från åtalet för mordet men det mutat lyckades döljas med hjälp av Ann. John Ross var visst oskyldig men hade inte tillräckligt bevis att bekräfta hans oskyldighet. Helt tur att hon hade Ann tänker hon och att tack och lov att polisen tillslut hittade det riktiga beviset som frigav John Ross. En guvernör med gott samvete och lojalitet mot demokrati som Sue Ellen tänker förbli. Inte låta någon tvätta pengar genom hennes organisation. En mor skulle göra vad som helst för sitt barn, som Ann har sagt till henne. Det är rimligt men skulle inte behöva hända om J.R. inte ställt till det tänker hon och suckar.

Hon är besviken på J.R. Men kort senare gjorde J.R. något ovanligt av honom. Han offrade den enda viktiga saken i hans liv. Han gav den tillbaka till Bobby, i juridiskt sett. Southfork, hans enda arvsrätt. Kan han möjligen ha förändrats på riktigt? Hon tänker att hon fortfarande måste se upp för J.R. och vara på sin vakt.

Sue Ellen tittar tyst på J.R. som om han vore osynlig för henne.

- Gumman?

 

 ----

Ja, min fantasi tar slut vid det här. Det kan nog bli en fortsättning, bara om jag känner för det. :-) Ja, nu har ni en bild av vem Sue Ellen är som person. Låter det otroligt hur hon genomgick? Ja, helt.